Leendet du sänder ut vänder åter till dig




tisdag 26 januari 2016

Tänk att just jag får vara så lycklig.
Lycklig för att vi får bo i ett så fint hus och en så fin gård.
Lycklig över att jag har en fantastisk sambo som skämmer bort mig med sådant som jag aldrig har varit van vid att någon annan kan eller har velat göra för just mig.
Lycklig över mina barn, som jag får vara en del av deras liv.
Som har lärt mig så mycket av livet. Att allting inte bara är svart eller vitt.

Det har inte alltid varit så.
Att jag har varit särskilt lycklig.
Det har funnits människor i min omgivning sedan jag gick i 4:e klass som har haft behov av att uttrycka sina synpunkter på mitt utseende och har retat mig för det.
Och även i vuxen ålder har jag haft personer som har utsatt mig för ord och handlingar som har sänkt mitt självförtroende och min självkänsla så mycket så att jag har tvivlat på mig själv. Min förmåga att tro på mig själv.
Så mycket så att jag har tappat tilliten till människan.
Det är ett under att jag inte hamnade inom psykvården.
När allt såg som nattsvartast ut.

Men jag har alltid lyckats kravla mig upp och samlat kraft och styrka att fortsätta leva och det med råge.
När jag tänker efter så tror jag att dessa personer inte kunde må så bra själva just då.
Och kanske kanske tyckte de egentligen om mig innerst inne men visade det på helt fel sätt, genom att förminska mig, och hävda sig själv.

Jag blir otroligt beklämd när jag läser, ser och hör att personer, både barn och vuxna blir retade och mobbade.
Och det känns som att det upprepas.
Som tex i Krokoms kommun där en anställd inte orkade längre och valde att ta sitt liv.
Det är så tragiskt och fruktansvärt att det ska behöva gå så långt.
Tur att det kom upp i rätten och fick rättvisa, men alldeles för sent.
Och det mycket märkliga att ingen vill ta på sig ansvaret full ut och kommentera enskilda fall/ärenden eller personer. Eller skyller på varandra. Det retat mig något så grymt.
Men det är människan i ett nötskal (min erfarenhet). När det väl hettar till så är det ingen som vill känna sig vid att de har gjort något fel. Värst är det med vuxna människor som inte tar sitt ansvar gentemot barn. Som törs stå upp för dem och få stopp på det i tid.
Fega jävlar!!!

Jag hoppas att dessa personer som gjorde mitt liv surt och i bland outhärdligt någon gång har känt riktigt dåligt samvete över hur illa de gjorde mig.

Till sist vill jag rekommendera er å det varmaste att prova göra potatisrulle.
Det är så vansinnigt gott.
I lördags hade Tomas lagat maten tills jag kom hem i från jobbet och då hade han blandat i svamp tillsammans med potatisen, och det blev så otroligt gott.
Receptet på potatisrullen hittar du under mina recept på höger sida. Scrolla ner eftersom och klicka på äldre inlägg tills du hittar det.

Puss & Kram
:O)
 

9 kommentarer:

  1. Din potatisrulle är jättegod, det var ett tag sedan jag gjorde den men det är nog dags igen! Så dumma vi människor kan vara mot varandra, så otroligt onödigt. De flesta av oss vill väl bara ha ett ok liv och då borde man ju se till att inte göra andras liv till små helveten. Jag vet också att det oftast görs av människor som inte själva mår bra och att förtrycket av någon annan antagligen hjälper dem att i stunden må lite bättre när man får trycka till någon annan. Men sen då? Mår man verkligen bättre av att ha sårat någon annan? Alla borde bli bättre på att lyfta varandra istället vilket säkert skulle leda till en win-winsituation. Hoppas du kan släppa tankarna på de som gjorde dig illa, de är inte värda din energi. Och slutligen undrar jag hur de kunde ha åsikter om ditt utseende? Inte för att utseendet ens spelar någon roll, men jag tycker du är söt. Ha en bra kväll! Kram från Anna H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket för din fina och omtänksamma kommentar. Det värmer verkligen. Det är bara i bland som jag får en flaschback när jag blir påmind på det ena eller andra sättet. Önskar att det helt gick att radera ur minnet. Det skulle vara skönt. Jag är en positiv person i grunden, så jag blickar oftast framåt. Alla har sina downdagar. Kramar Katarina :)

      Radera
    2. Ja, att ha dagar då det känns jobbigt har säkert alla till mans. Det viktiga är att man inte fastnar i de tankarna och låter dem ta över. Det tror jag heller inte att du gör men det kan vara bra att bli påmind ibland. Min kurator jämförde det med att jag tittar ut genom ett fönster och ser olika bilar passera och just att bara konstatera att jag ser dem men låter dem passera utan att börja tänka på vilken färg den hade, vad hade den för regnummer, hur många dörrar hade bilen o.s.v. Jag brukar försöka tänka på den liknelsen när mina tankar stannar för länge vid det som är jobbigt men som jag inte kan ändra på, bara dra lärdom av. Kram!

      Radera
    3. Tack Anna :) du är en fin människa med många kloka ord. Jag tar till mig dem :) Kram!

      Radera
  2. Go kväll vännen!
    Så bra inlägg!! Hoppas att kanske någon av dessa mobbare någon gång läser din blogg!!
    Tyvärr har det väl alltid varit så, och kommer att vara det...att ingen vågar stå upp för någon annan! Det är bättre att prata bakom ryggen eller i korridorerna..men sen när det gäller..vågar ingen säga något! El jo, kanske en enda...men då är man verkligen ute i blåsväder! Men jag är hellre det, och står upp för det som jag tycker är rätt!!
    Jag är så otroligt glad, att du har det bra..och träffat mannen i ditt liv!!
    Ha en fortsatt mysig kväll! Kram Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika för din omtänksamhet :) Det värmer. Det är tråkigt att man ska behöva hamna i blåsväder för sådant som man anser är rätt. Man blir obekväm helt enkelt. Är så glad att vi har hittat varandra i blogglandia :) Kram Katarina.

      Radera
  3. Vilket fint och tänkvärt inlägg!
    Tack för fina ord på min blogg. Vårt hem var faktiskt med i Drömhem och trädgård våren 2014 ;) PÅ tal om inredningstidning ;)
    Kram/maria

    SvaraRadera
  4. Kära Katarina, det tog rakt in i hjärtat med dina underbara bilder och dina ord. Jag har själv varit där under min uppväxt. Man kan kan bara fråga sig varför. Vi kommer aldrig att få några svar . Det enda jag har att säga är Att du är underbar och det du gör för andra och min mamma är så fint. Var stolt för den du är. Kram Camilla

    SvaraRadera
  5. Tack för ditt tänkvärda inlägg - så bra!
    Jag har själv fått känna på hur det är och försöker att kompensera det med att vara positiv och hjälpande mot andra.
    Jag blir så glad när du skriver om hur lycklig du är nu. Beundrar dig för att du tog steget till ditt nya liv.
    Må så gott och en stor varm kram till dig!
    Inga

    SvaraRadera