Leendet du sänder ut vänder åter till dig




söndag 12 maj 2013

I går kväll åkte vi ut på djurspaning efter middagen (grillpremiär)
Under dagen hade det regnat till och från men då var det soligt och fint.
Vi stannade till vid Brattforsen på vägen mellan Täxan och Backe.
Det blev tyvärr ingen större utdelning av djur, några orrhönor, en hare, en svan och tranor. Tomas lyckades se en grävling men vi andra hade redan hunnit satt oss i bilen.
Tidigare på dagen var vi på Granngårdens vårmarknad, där lockade godisregnet mest.
Meningen var att vi skulle åka till Östersund på Storsjöbadet men i bland blir det inte alltid som man har tänkt sig.
I bland måste man ta till åtgärder som innebär att de måste få känna av att de beter sig dåligt och inte göra det vi har sagt att vi ska göra. Det är lätt att falla tillbaka och åka ändå men nu blev det inte så. Känns skönt att vi stod på oss och jag tror att det sved eftersom att alla blev drabbade. Det är bara att hoppas att de lärde sig något på det.

Tidigare i veckan när jag var och tränade såg jag dessa två skyltar som jag tyckte var lite roliga att dela med mig av.

Här byter kvinnorna om.

Här byter karlarna om.

Jag har haft beslutsångest om jag skulle köpa en av dessa fina mössor eller båda.  Jag bestämde mig till slut för båda. De är fina på olika sätt. Det är tjej som jag känner som syr dem i olika mönster.

I morgon måndag åker jag och Moa till Umeå. Det blir operation på tisdag. Vi vet fortfarande inte riktigt vad det är som ska opereras, men troligast blir det i alla fall vänster pekfinger. Detta blir 6:e eller 7:e operationen i ordningen. Börjar tappa räkningen. Har redan lite ont i magen. Jag tycker att det är jobbigt att lämna henne när hon har sövts. Konstigt nog blir det jobbigare och jobbigare för varje gång.

Puss & Kram

:O)

5 kommentarer:

  1. Hej vännen!
    Förstår precis din känsla..när Moa skall sövas!
    Jag var med när Josefine sövdes förra året...och då var hon 24 år. Var med ända inne på operationssalen...
    Just detta, att man är så maktlös och inte själv kan ha kontrollen, tror jag är det jobbigaste!
    Men vännen, det kommer att gå jättebra!
    ha en fortsatt mysig kväll!
    Kram Annika

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Hoppas att allt går bra på tisdag. Vi tänker på er.
    Gun

    SvaraRadera
  3. Mormor börjar också känna det alltmer jobbigt när bestämt datum närmar sig.Men vad kan man annat göra än att ställa in sig i faktum.
    Jag känner att jag skulle vilja ställa läkarna mot väggen och fråga:Kan ni garantera att alla dessa ingrepp kommer att vara Moa tillgodo till slut?Som det verkar i dag kan de inte svara på det och är då allt lidande för Moas del bortkastat?


    Undrar en orolig mormor!

    SvaraRadera
  4. Tack för hälsningen i min blogg och lycka till på sjukhuset!
    Må så gott och kram!

    SvaraRadera
  5. Skickar kramar och lycka till på sjukhuset. Det är alltid jobbigt när det gäller sina barn, dom är ju ens allt. / Carina

    SvaraRadera