Det bästa är att ingenting veta, men i bland är det oundvikligt, och när man som jag är lite nyfiken, intresserad av levnadsberättelser och vetgirig så får jag ta smällen att se sanningen i vitögat i mellanåt. Det kan smärta och det kan riva upp starka känslor.
Jag såg två avsnitt av Uppdrag granskning på SVT play i går kväll, och båda berörde mig på olika sätt.
Den första handlade om paret från Sandviken som utsattes för den största mardrömmen man kan tänka sig, att bli anklagad för sexuella övergrepp på sin egen dotter. Det de utsattes för ska ingen behöva gå igenom. De fråntogs sina barn i 68 dagar och visste inte under hela den tiden när eller t.o.m om de skulle få träffa och se dem igen. Det var starkt av dem att berätta deras hemska upplevelse. Skönt att de fick upprättelse. Det jag funderar på vad det är för människor inom socialförvaltningen som kan efter endast ett telefonsamtal från kvinnans syster, och utan några som helst undersökningar och grunder om det stämmer besluta att omhänderta deras barn enligt LVU? Och jag blir "mörkrädd" när det sitter en åklagare i tv´n och säger att det är barnpornografibrott när hon sett ett filmklipp på 47 sek. där parets barn ligger nakna i en säng och kittlar varandra och skrattar hjärteglatt. Hon menar att de utför samlagsrörelser.
HELT SJUKT!!!!
Stackars människor, för vad det har fått utstå av mig tyckligen okompetenta människors tolkningar.
Och de tycker inte att de har gjort något fel.

Det andra avsnittet handlade om Pär Johansson. Skaparen av Glada Hudikteatern. En person som jag har sett upp till och tyckt om. I går fick jag en helt annan bild av honom. Och det gjorde mig riktigt arg och besviken. Han har förvandlats från en helt vanlig människa med ärliga och sunda värderingar om att funktionshindrade/utvecklingsstörda skall behandlas lika/lika värde och deras väg till att bli skådespelare, till en girig person som på de utvecklingsstördas beskostnad skor sig på deras framgångar. Han framhävde sig själv hur bra han är och hur stolt han är över sig själv, och det tycker jag att människor ska känna sig om de gör saker för den goda saken skull och inte bara på sin egen vinning skull. Jag kunde nästan se hur dollartecknet rullade i hans ögon, förblindad av dess "skönhet".
Och männsikorna runt omkring honom, anställda i kommunen såg bara fördelarna och det positiva som Pär har åstadkommit. De hade inte ens sett reseräkningarna som Pär själv skrivit under och skickat till kommunen för resor som han har gjort genom sitt privata företag. Och de ser heller inget fel i att han får lön därifrån fast han i själva verket arbetar större delen av sin tid i sitt företag som de kallade en bisyssla.

Jag vet inte vad jag ska säga.
Jag kan inte hitta något annat ord än ABSURT!
Jag blir ledsen på folks beteende och agerande. Vem kan man lita på?

Blommorna ovan fick Gunnar på sin födelsedag av mamma och pappa.
De pryder köksbordet och är vackra att titta på.
Önskar att jag hade kunna ge en likadan bukett till paret i Sandviken för deras styrka och mod.