Leendet du sänder ut vänder åter till dig




torsdag 22 september 2011

Det känns som luften har gått ur mig i kväll.
Jag blev uppringd vid 14-tiden i dag av Moas lärare som sa att Moa hade svårt att andas, och att jag var tvungen att komma.
Det är mycket man får vara tacksam över. Har kommit underfund med att vi kan vara lyckligt lottad som bor på ett mindre ställe, där avstånden inom samhället inte är stort. Jag var vid tillfället då läraren ringde på Dollarstore, så jag åkte direkt till skolan. Moa var rejält ansträngd i andningen och när hon satte sig i bilen så fick hon panik, och tårarna rann. Kände att jag blev skärrad och väldigt stressad inombord, men försökte hålla lugnet (så gott det gick) så att inte Moa skulle känna av det. På 2 minuter var vi på hälsocentralen. Där fick hon nästan omgående hjälp, men sekundrar kan ändå kännas långa när man väntar i en sådan situation.
De kopplade på apparaten med ventoline och på 1 minut så släppte det. Sedan fick hon 12 betapred tabletter upplösta i vatten som hon skulle dricka upp. Efter det fick hon andas in ventoline igen.
Tack gode Gud!!! vilken tur att det finns hjälp att få.
Det är fruktansvärt att känna att jag är helt maktlös, jag kan inte göra någonting.
Det har hänt förut, men jag kan inte minnas att jag har sett paniken i Moas ögon på det sätt som jag gjorde i dag. Hon andades som om det vore genom ett sugrör.
Nu känner jag mig lugn, men trött, så jag ska gå och lägga mig.
Kramelikram!

7 kommentarer:

  1. Nu har jag precis skrivit en kommentar till ditt förra inlägg.

    Jag vet inte vad det är och varför, MEN Katarina, jag blir helt helt ärligt tårögd när jag läser om vad Moa råkade ut för idag! Hon, denna sociala söta lilla tjej, som stod och pratade så "vuxet" med mig medan brorsan (tror Elias) "irrade" runt.
    Hon har satt sina spår hos mig!!! Och du vet ju var jag arbetar och då också hur MÅNGA människor jag träffar typ JÄMT!!! Hon utstrålade nått som gör att jag kommer ihåg just henne!!??

    När jag läser ditt inlägg så får jag tårar i ögonen!!

    Jag Eva och mamma till en 25:åring och en 9:åring känner såååå för Moa!!!!??? JA, hon satte sina spår i mig!!

    Jag är så glad för din och Moas skull att allt gick bra!!!!

    Varma Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  2. Vilken pärs!!!
    Skönt att allt gick förhållandevis bra i slutänden ändå.

    Stora kramar till er båda!!!

    SvaraRadera
  3. Tusen Tusen Tack Eva, det värmer verkligen att läsa, och din omtanke. Moa är verkligen en speciell person, jag tror att endera ta man henne till sig eller så kan jag tänka mig att hon även kan gå förbi omärkt, om du förstår vad jag menar? Det gör nog väldigt mycket hur man är själv som person som möter henne. Hon vet vad hon vill, och jag tror att hon kan gå långt här i livet. Allt som har varit och är kring henne gör henne stark och på sikt väldigt självständig. I bland funderar jag på om det var ödet som gjorde att ni träffades, och jag tror att även du och jag bytte några ord. Märkligt! Det skulle vara roligt att träffa dig någongång. Kramar om dig hårt/Katarina :O)

    Tack Anneli :O) Kram till dig med/Katarina

    SvaraRadera
  4. Men lilla gumman!! Förstår hennes panik..finns inget värre än att inte få luft!!
    Men som du skriver..vilken tur att det finns hjälp att få snabbt!!! Jag har ju allergi så jag går ständigt runt med Betapred..och Tavegyl i min väska.
    Hoppas att Moa mår helt bra idag!!! Önskar dej en fortsatt underbar fredag!
    Kram Annika

    SvaraRadera
  5. Tack Annika :O) Moa mår bra nu. Önskar dig en trevlig helg. Kram Katarina.

    SvaraRadera
  6. Kan förstå paniken hos Moa och även hos dig...så skönt att det är nära till allt på Flata,inte många minuter innan ni är på plats!!!!!!En annan sak som jag vill säga,vad roligt att du lägger upp en massa bilder från Flata och skriver till,så kul att se...jag är inne och kollar varje dag,även om jag inte alltid lämnar spår efter mig:O)Kram kram

    SvaraRadera
  7. Hej Anette :O) Kul att du gillar inläggen om Flata. Du behöver inte känna att du ska lämna en kommentar varje gång heller, det är bara kul att du läser min blogg. Hoppas att du har kryat på dig. Kram Katarina :O)

    SvaraRadera