När kl. var strax före 20 i går kväll kom Moa på att hon skulle göra negerbollar.
Jag gjorde ett gäng på lördagkväll, men det är en rykande åtgång på dem, så hon ville tillverka nya, till sig själv.
Moa är en liten snaskmajja, så hellre negerbollar än godis, även om det är socker i negerbollarna också. Först var jag lite skeptisk eftersom hon aldrig har bakat själv med
dl. mått etc., men hon klarade det galant med lite hjälp. Det blev en hel del strössel på golvet efteråt, men hon dammsugade upp det så fint efter sig. Det är roligt med initiativförmåga.
Jag sa sedan till henne att det vore roligt om hon var lika entusiastisk med städningen på rummet, och då svarade hon att - det är inte lika roligt. Nä det är ju sant förstås.

Under tiden Moa bakade tittade jag på första programmet av Sofias änglar på 5:an.
Det handlade om en man/2 barns pappa i sina bästa år som för ett år sedan fick beskedet att han bär på en obotlig tumör i huvudet. Han vet inte hur länge han har kvar att leva. Huset de bor i var i behov av renovering, men sjukdomen i kombination med att han ville ägna all sin lediga tid med sin familj så orkade han inte ta tag i det. Och då kom Sofia med snickarna Johnnie och Mattias som änglar sända från himlen och hjälpte dem att renovera deras övervåning.
Det gick inte hålla tårarna tillbaka. Otroligt gripande. Det var ytterligare ett bevis på hur orättvist livet kan vara mot många människor.
Det är så svårt att föreställa sig, men det kan hända mig eller någon av mina nära och kära också.

I dag är det en ny dag. Trodde inte mina ögon när jag såg att termometern visade -22 grader i morse. I förrgår var det 2 grader +. Solen lyser så vackert.
Elias är hemma i dag också. Jag hoppas på en feberfri dag. 
I natt höll han formligen på att skrämma livet ur mig då han skrek som om någon hade stuckit kniven i honom. När jag kommer in i hans rum hänger han upp och ner i täcket som hänger över sängkanten. Kära hjärtan vad han kunde ha slagit sig om inte täcket hade dämpat fallet. Sedan kunde jag inte somna om på en väldigt lång stund, så när klockan ringde var jag inte särskilt sugen på att kliva upp.
 Ja mycket ska man få vara med om.
För att pigga upp mig själv lite (med tanke på gårdagens inlägg), så ringde jag och bokade in en spabehandling i slutet på nästa månad.
Nice!
Jag kom underfund med varför jag kände mig lite låg. Finnarna i ansiktet och det halvpissiga humöret gav tydligt svar.
:O)