Leendet du sänder ut vänder åter till dig




tisdag 23 juni 2009

Varje människa bär en historia....

Jag har försökt att ladda hit en musikvideon från youtube med Marie Bergman som sjunger låten med samma rubriken som ovan, men utan att lyckas tyvärr.
Jag tycker det ligger så mycket sanning bakom den. Varje människa bär en historia.
Alla människor bär på en ryggsäck med olika innehåll. Det tycker jag är otroligt fascinerande och intressant.

Jag sitter gärna och tittar på folk som passerar. Vissa med mera utstrålning än andra.
Jag kan ibland fantisera om vad det kan vara för sorts person som döljer sig där bakom, vad han el. hon tex. jobbar med.
Det går ganska snabbt se om de har det gott ställt eller inte.
Det finns dem som har gott ställt, men lever som en uteliggare ändå.
De flesta är som en normalsvensson är mest.
Vissa människor går genom livet med lätta steg, medan andra inte gör det.

Livet är och ska heller inte vara en raksträcka.
Jag tänker på den där reklamen på tv där Tomas Hansson säger - erfarenhet är inte nått man har, det är nått man får, och det är väl så sant som det är sagt.
Man föds inte med erfarenhet, det är någonting man samlar på sig under sin livstid. Det kan tillslut bli rena guldgruvan.
Jag tror att alla som går den kurviga vägen, och det gör nog de flesta, de är rikare än dem som bara är rik på pengar.
Pengar är inte allt här i livet även om det är en viktig del i det.

Vi ställs dagligen, ja nästan hela tiden inför val och beslut som vi måste ta. Ska jag/vi göra si eller så? Vissa val är lättare än andra. En del val och beslut är bestående.
Det finns val och beslut som man ångrar. Hur skulle det ha sett ut om jag hade valt att göra så? Det är en fråga som jag själv har ställt mig många gånger. Samtidigt går det inte att gå och gräma sig för alla felaktiga val och beslut man tagit heller. Det är väl kanske dem man lär sig något på.
Jag tror att det bästa är att försöka hitta en medelväg som känns bra för mig. Som jag trivs med eller i alla fall accepterar så länge. Man kan inte sikta för högt och sedan bli besviken på att man aldrig kom dit.
Jag har lärt mig att av allt ont kommer något gott, och det stämmer.

Livet kan många gånger vara orättvist.
Människor blir sjuka och dör. Människor råkar ut för olyckor. Det är oundvikligt.

Fysisk och psykisk misshandel ger men för livet.
Tiden läker inte alla sår, men förhoppningsvis finns det en väg ut och hjälp att få så man kan fortsätta leva ett så drägligt liv som möjligt.

Jag tror att om vi människor bryr oss mera om varandra så skulle fler få en lättare ryggsäck att bära.

Många människor är väldigt ensamma. Vi är inte gjorda för att vara det. Vi är sociala varelser som behöver bekräftelse på att vi finns. Vi är ett flockdjur, menade att leva tillsammans.
Att tex. bli ensam efter ett långt äktenskap kan vara förödande för många, samtidigt kan det säkert även bli en befrielse för andra beroende på hur det har sett ut.
Jag vet att väldigt många som vårdar sin sjuka man eller fru i hemmet sliter fruktansvärt ont. Det kan vara som att få "småbarn" igen. De känner skuld och ansvar att ta hand om dem för de kan ha lovat varandra att leva tillsammans tills döden skiljer dem åt.
Barnen kan också känna samma sak gentemot sina föräldrar.
Första tiden när de äntligen har bestämt sig för att söka ett äldreboende till sin mamma och/eller pappa kan ha kantats med mycket vånda och ett otroligt dåligt samvete. Det är tacken det...
Samtidigt tror jag att det är otroligt viktigt att vi faktiskt är lite ego. Vi har ett eget ansvar gentemot oss själva.
Man kan nog bli väldigt bitter om man bara lever sitt liv genom att ta hand om någon annan som inte kan klara sig själv.

Livet består av så fantastiskt mycket.
Därför är det så viktigt att vi får känna glädje, sorg, frustration, längtan, rädsla, besvikelse och lycka m.m, för att annars vet vi ju faktiskt inte hur det känns.

Jag är priviligerad som får ta del av så många människors historia på mitt arbete.
Det utvecklar mig som person och ger mig kunskap om sådant jag inte hade en aning om.
De har en levnadsberättelse.
På det viset lever dessa människor kvar längre.
Jag hoppas att min berättelse blir lång och innehållsrik.

Tack för att du tog dig tid att läsa.





7 kommentarer:

  1. Du är lika klok som vanligt =). Och visst är vi som jobbar med människor priviligerade som får ta del av så många erfarenheter och livsöden, jag skulle då inte vilja ha något annat jobb.

    Hoppas ni har en bra ledighet i solen. Kram Malin

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Det var många sanningens ord,tycker Gun och Linda

    SvaraRadera
  3. Tar mig så gärna tid att läsa din afin afunderingar.

    Och glädjs åt att du prickat in början av semestern med perfekt timing - äntligen lite sommar! Fortsätt njuta!!

    SvaraRadera
  4. Otroligt vackert skrivet Katarina och förstås riktigt. Själv har jag just börjat läsa Einhorns bok Medmänniskor Kram

    SvaraRadera
  5. Ni gör mig så glad! Kram till er alla/Katarina

    SvaraRadera
  6. Som du vet har jag varit bortrest så jag har inte hunnit läsa dina kloka ord förrän nu - så bra skrivet!! Som vanligt kan jag skriva under på allt :-)
    Fortsätt med dina tänkvärda alster!

    Kram
    Towa

    SvaraRadera
  7. Det är som jag alltid sagt Katarina, du har förmågan att uttrycka dig i ord du! Kändes gott att läsa dina ord idag, står själv inför ett val i livet..en föränding....och du fick mig att inse att vi i förväg inte kan få svar på allt och gardera oss. Vi gör dom val vi gör och sedan får vi hantera dom konsekvenser som uppstår, huvudsaken att man följer sitt hjärta och väljer det som känns bäst för stunden.... Kramar till dig min kära vän! Lena

    SvaraRadera