Att i stort sätt ha helt oplanerade helger är ett av det bästa som finns.
Inte minst för återhämtning, men även för att det finns utrymme att göra saker spontant.
Som att tex klippa Chess, ta en lång promenad med Maria och att storstäda toa.
Oavsett vad det är så är det en förutsättning att både ha ork och känna för/ha lust att göra det.
Tomas roade sig med att fylla på och jämna till uppfarten med nytt grus.
Det enda som vi hade bestämt oss för att göra var att gå till kyrkan i lördags kväll på körprojektet Rock the night-en hyllning till hårdrocken.
Det var nästan fullt och folk i alla åldrar.
Vi fick oss en massa härlig musik till livs med musiker och en grym kör.
Det är så roligt att vi har ett så brett utbud av arrangemang, något som passar för alla i Strömsund.
Det får vi vara otroligt tacksamma för.
Det gäller att passa på när man som jag både jobbar kvällar och helger.
Det är viktigt att lyfta och fokusera på sådant som är positivt och bra tycker jag.
Det gynnar orten och får folk att engagera sig mer, när de ser att det uppskattas det man gör.
Inget gör sig själv, och man kan inte förvänta sig att det ska hända saker om man inte går på det som erbjuds.
Det är samma sak hur vi pratar och framhåller tex våra arbetsplatser.
Det är ett gemensamt ansvar att se till att prata gott om våra arbetsplatser, inte minst för att få folk att vilja arbeta eller utbilda sig.
Och att inte vara för snabb med att ha så mycket fördomar eller förutfattade meningar.
Är man inte nöjd med sin tillvaro är det helt och hållet ens egna ansvar att se till att göra något åt det anser jag.
Ingen mår bra av negativ energi.
Och acceptera och respektera att livet inte är enkelt eller rättvist.
Det handlar om vilka förutsättningar vi har, och vilka val vi gör.

 På återseende!

:O)

I torsdags (7 nov) fyllde Tomas år.
Det firade vi med att boka bord på Nordica.
Så lyxigt att kunna gå ut och äta en så fantastiskt god födelsedagsmiddag en helt vanlig torsdag i Strömsund.
Mysig miljö och trevlig personal.
Vi var väldigt ense om att vi kunde inte ha blivit nöjdare någon annanstans.
Det är guld värt att inte behöva åka bort. 

Tomas fick biljetter till Diggiloo, med bla Ola Salo, Per Andersson och Sanna Nielsen i Sollefteå nästa år.
Det ska bli så kul 😄
I lördags bjöd vi de som kunde komma på smörgåstårta.
Innebandymatcher på söndagen. 
Helgerna går som vanligt alldeles för fort.

På onsdagen (6 nov) vaknade vi upp till det tragiska beskedet att Donald Trump tyvärr vann valet i USA med stor marginal mot Kamala Harris.
Jag känner en enorm uppgivenhet.
Att det finns så många korkade människor trodde jag verkligen inte.

Jag blev glatt överraskad över att jag vann ett presentkort för 2 personer till Cloud SPA på Hotell Östersund, på en tävling på facebook.

Jag känner mig lite trött och sliten, därför tog jag ledigt i em.
Jag behöver definitivt bli bättre på att lyssna på kroppen, och prioritera mig själv emellanåt.
Jag kommer fortsätta att unna mig lite mer ledigt när tillfälle ges.
Jag vill inte köra slut på mig själv igen.
För mycket jobb och för lite fritid.

På återseende!
:O)

 

Gamla böcker som en inredningsdetalj har blivit allt vanligare, och det är snyggt tycker jag.
Tomas föräldrar hade jättemycket böcker, och då föddes tanken att rota lite bland dem och hitta just de som passar i vårt "nya" sovrum.
Lite roligt är att i varje bok står deras namn och årtal, förmodligen det år som de fick den.
Just nu håller jag på att testa mig fram lite med vad som känns rätt.
Jag funderar på att byta till en annan färg på ljusen.
Jag har blandat lite gammalt och nytt.
Det är roligt att kunna byta efter årstid, eller när jag tex byter gardiner.
Vi är otroligt nöjda med akustikpanelen.
Vi ser det allt oftare på tv, så det verkar bli vanligare även i hemmen, inte bara på kontor och hotell.
Jag är barnsligt förtjust i vår taklampa i sovrummet.

 

För oss betyder det så mycket att vi trivs och att det är hemtrevligt.
Allt behöver inte vara perfekt och tillrättalagt, men ändå så det inte känns stökigt.
När jag tittar på Vem bor här? så har de flesta så fruktansvärt mycket grejer.
Jag kan beundra deras intresse och öga för inredning, men för mig blir det ofta för mycket och gissar att det inte kan vara särskilt billigt.

Veckan som gick blev jag bjuden på fika hos en god vän.
Så trevligt och mysigt att träffas och prata.
Vi firade Alva som fyllde år i fredags (1 nov), och mamma i söndags som fyllde år i går (4 nov).
Vi bjöd Alva på langos och så fick hon en väldigt fin present av Tomas.
De två ska åka till Stockholm, bo på hotell och gå på en Kent konsert på Tele 2 arena i mars nästa år.
Mamma fick en jättefin tavla av barnbarnen med ett kort som Gunnar har tagit, som han hade med på utställningen på Galleri katten, och som mamma tyckte så mycket om.
Hon fick även två biljetter till en teaterföreställning nu på torsdag här i Strömsund av oss.
En nyskriven komedi, Säg som det är, av Adde Malmberg.
Vi åt en god middag, och hade en mycket mysig kväll tillsammans.
Då jag har jobbat tre helger av fyra, och den lediga helgen var jag i Stockholm, så har det varit lite tid och möjlighet att träffas på.

Social baksmälla.
Jag kan verkligen relatera till de två orden, som "slår huvudet på spiken" för hur det kan kännas ibland.
Jag är mycket känsligare för för mycket ljud och framför allt för mycket folk.
Det gör att hjärnan går på högvarv, det blir för många intryck samtidigt.
Jag lär mig eftersom vad som funkar och inte.
Hur mycket jag orkar.
Om jag tex ska göra något som kräver fokus och koncentration så måste jag ha tyst, lugn och ro runt omkring mig.
Det är kanske svårt för omgivningen att förstå, och tycker kanske att det är konstigt, men det är väldigt vanligt efter att man har haft utmattningssyndrom.
Säkert inte helt enkelt att ta hänsyn till heller, men när man vet om det så kanske det är lättare.

Emotionell intelligens.
Har läst lite om det vid några tillfällen och tycker att det är intressant hur människan fungerar, eller inte fungerar.
Vi föds med olika egenskaper.
Det går inte göra om någon annan, men man kan ändra på sig själv och välja att tänka annorlunda.
Ibland förväntar du dig för mycket av andra människor bara för att du skulle vara villig att göra mycket mer för dem.

På återseende!
:O)

Rynkor under ögonen.
Grått/vitt hår både i håret och i ögonbrynen.
Svarta och vita skäggstrån som jag får rycka bort var och varannan dag.
Den senaste tiden har jag tänkt på att det känns konstigt att jag faktiskt är 52 år.
Men så funderar jag på allt som har hänt, och inser att det nog inte är så konstigt ändå.
Det har tagit tid att acceptera och framför allt respektera mig själv.
Så ofta som jag har fått rannsaka mig själv.
Ifrågasatt mig själv.
Jag har haft komplex både för det ena och det andra.
Jämfört mig med andra.
Tänkt ibland att det är synd att jag inte har en högre utbildning.
Men mina förutsättningar har inte heller varit de bästa då jag inte har något sk. läshuvud, vilket jag kan ha känt en viss sorg över.
Har tyvärr inte heller någon annan talang som inbringar mycket pengar.
När barnen var små var jag inne på att bli fotvårdare, men då låg den närmsta utbildningen i Uppsala, och jag kände att det inte var rätt tid att vara borta så mycket från dem då.
Sedan rann det ut i sanden.
Jag har varit inne på att både ha en te butik och ett fik, men varit för feg för att satsa då jag inte har haft så mycket eget kapital att satsa, och Strömsund är en liten ort där det är svårt att konkurrera med andra.
Jag drömde om en bowlinghall, och undersökte förutsättningarna hos kommunen, men blev snabbt nedtagen på jorden, inget eget kapital som sagt, och bara en bana kostar minst en miljon, så det var bara att glömma.
Jag blev "bara" en undersköterska.
Och jag har varit glad och stolt över det.
Men givetvis funderat många gånger på om det är det enda som jag kan, och ska göra i hela mitt liv.
Vissa har tydligt poängterat att de aldrig skulle nöja sig med att "bara" vara undersköterska.
Samtidigt som andra har sagt att de aldrig skulle klara av att jobba med det jag gör.
Vet inte om det är bra eller dåligt?
Det har ibland känts lite som att det inte har satts något värde på oss undersköterskor.
"Vem som helst kan väl jobba inom vården"
NEJ! NEJ! NEJ!
Tro mig.
Ingen jättebra lön och obekväma arbetstider.
Man får räkna med att jobba på julaftonskväll.
Tycker jag alltid det är roligt?
Jag skulle ljuga om jag skrev ja, men det är ändå meningsfullt.
Det är nog det som driver mig mest.
Jag provade ett måndag till fredag jobb i ett år.
Sedan valde jag att gå tillbaka fast i en lite annan form.
Där känner jag mig bekväm, har bra arbetskamrater och är uppskattad för det jobb jag gör, och det är värt så mycket. 
Äldre människor är de som ligger mig varmast om hjärtat.
Om dörren öppnas till något annat i framtiden så är jag inte främmande att pröva, men tills dess fortsätter jag att "bara" vara en undersköterska ett tag till.
Förmodligen inte så attraktiv åldersmässigt längre på arbetsmarknaden, men lång erfarenhet, hög arbetsmoral och känsla för jobbet borde väga tungt.
Ålder är bara en siffra.

På återseende!
:O)

 

Dags för jobbarhelg, och nästa helg.
Insåg att i dag var den enda dagen på fyra veckor som jag och Tomas fick äta frukost tillsammans.
Tur att vi kan äta middag tillsammans då och då 😉
Den här veckan blev det ombytta roller med att åka bort.
Tomas hade politik tisdag till onsdag i Östersund, och i dag till i morgon i Storåbränna.
Vi behöver ju inte tära på varandra för mycket i alla fall.
Tycker att bilden ovan påminner om en stor och tjock guldmatta, och det prasslar så härligt när man går i löven.
Vintern kan gärna få vänta, jag föredrar när det är som det är nu.
Jag har krattat och satt ris med en ljusslinga i blomlådan på altanen.
Mysigt när det lyser på kvällen.

Önskar dig en riktigt trevlig och mysig halloween helg
🎃

 

Jag hade ställt klockan på 03.00.
Tomas skjutsade mig till tåget som gick strax efter kl 6 från Östersund.
Satt i en tyst vagn vilket var otroligt skönt.
Jag kom fram i rätt tid, och behövde bara vänta en liten stund på centralstationen i Stockholm på Lena och Sara.
Efter att vi hade lämnat in bagaget på hotellet (Clarion Sign) så tog vi en promenad till Vasastan och fikade på Sweets by Camilla Hamid.
Efter att vi hade kikat på allt gott i Kajsa Wargs butik gick vi genom Vasaparken tillbaka till hotellet.
Där blev vi överraskade med champagne och choklad på rummet av Lenas man. 
Sist vi träffades alla tre var för två år sedan, så denna helg hade jag verkligen längtat efter och sett fram emot länge.
Vi träffades på Arnljotskolan på Frösön när vi gick till barnskötare
januari 1990-december 1991.
Tänk vad mycket som har hänt på vägen hit.

Vi hade bokat bord på Olli.

Sedan en kort promenad till Scala teatern där vi fick skratta och njuta i tre timmar av Svenska revyn, "en nationell angelägenhet", med Henrik Dorsin, Johan Ulveson och Vanna Rosenberg i spetsen.

En minst sagt fartfylld föreställning från start till slut, med mycket sång och musik.
Det märks att de tycker om det de gör.
Otroligt duktiga och professionella.
Underhållning på väldigt hög nivå.

En drink i hotellbaren innan det var dags att sova.

Efter en god frukost på lördagen strosade vi bla omkring i Kungsträdgården.

Vi fick verkligen njuta av ett vackert Stockholm.

Mysigt och trevligt att kunna sitta ute och fika i mitten på oktober.

Då vi hade lite tid över så slank vi in på Avicii museum innan vi skulle...

på paradox museum strax intill...

som helt klart var värt ett besök.
Bubbel på rummet och fixa till oss, sedan tunnelbanan ut till Johanneshov, och restaurang SOLEN på slakthusområdet.
Så trevlig restaurang och god mat.
Det är så roligt att pröva lite olika ställen.
Det är bara svårt att välja vilken bland alla. 

Efter att vi checkade ut på söndagen gick jag mot sky city och flygbussen till Arlanda, och Lena och Sara tog en sväng på stan.
Vi fick en otroligt härlig helg tillsammans.
Det är så värdefullt att ha så fina vänner.
Även fast det kan gå långt i  mellan som vi ses, så känns det ändå som det var i går när vi träffs.
Så okomplicerat, enkelt och naturligt.
Vi skapar minnen tillsammans som är ovärderliga.
Det gick smidigare än jag trodde på Arlanda, ingen kö vid kontrollen.
Träffade en bekant som jag satt och pratade med tills planet gick.
Tomas stod och väntade på mig på Frösön.
Det är kärlek det 💗
Ibland tror jag att det inte skadar att lyfta blicken, som jag gjorde när jag såg vad det stod på muggen ovan.
Kloka ord.
Jag är så glad, nöjd och tacksam.
Nu är "batterierna" laddade inför hösten och vintern.

På återseende!
:O)

 

I fredags tog Maria med mig till skogen för att plocka trattkantareller, och vi hittade så mycket.
När vi kom dit låg snön kvar sedan förra måndagen, vilket överraskade oss då det inte fanns någon snö hemma (ca 2 mil i mellan)
Det blev en riktigt fin höstdag, även om det blev lite kallt om fingrarna.
Vi hade kunnat plocka så mycket mer, men man ska ju ha plats för det också.
Nu kan vi göra mer soppa, paj, pizza, sås...

Trodde först att nötskrikan hade fastnat i fågelmataren nu på morgonen, men det hade den som tur var inte, tror inte att det hade blivit så lätt att få lös den.
Frost på marken i dag.
Jag jobbade till kl 17 i går (efter jobbarhelg) sedan hem och göra spagetti och köttfärssås.
Moa och Elias kom och åt med oss.
I dag kommer Petter och Carro och äter fläskpannkaka med oss.
Jag vill träffa dem innan jag åker till Stockholm.
Veckorna springer i väg, helst när jag jobbar kvällar och helger så får man hitta dagar som passar alla.
Att få en stund tillsammans mitt i vardagen är så värdefullt.
Checka läget.
Elias söker jobb med ljus och lykta, så vi håller utkik.
Jag har fått fina tips på vad vi kan hitta på i Stockholm, Sweets by Camilla Hamid ligger bra till för ett besök, i närheten av Vasaparken.

På återseende!
:O)

 

Jag fick två plantor paprika av min fd svägerska i början på sommaren, som har stått ute i ett mindre växthus, men då det har varit en halvkass sommar så har de inte tagit sig så bra.
Nu när jag tog in dem så började det äntligen hända grejer.
Jag fick även en tomatplanta (körsbärstomater) som vi har kunnat gå och plocka och ätit av tills nyligt.

Spetspaprikan har blivit som ett litet mini"träd".

Vi har lite morötter kvar i pallkragen.
Det känns lyxigt att kunna plocka med sig in och riva till middagen eller bara knapra på en bara för att de är så goda.
Det hade varit roligt med ett större växthus men det skulle vara svårplacerat, och gården är inte så stor så det skulle ta för mycket plats tyvärr.
Det är roligt att vara ute på gården och påta på, och jag tycker att vi verkligen har skapat en fin och levande gård med blommor, plantor och vi valde bla att sätta hallonbuskar i stället ett staket mot granntomten.
Jag har satt lite nya lökar i rabatten, så det ska bli roligt att se hur det blev till våren.
Vi har en komposttunna som vi slänger rester och skal i.
I och med det så behöver vi ingen brun tunna.
Vi behövde bara meddela det till kommunen. 

I går bjöd vi Maria och Mattias på middag.
Maria fyllde år i måndags så vi firade henne.
Jag ville testa något nytt till efterrätt så jag gjorde en mazarinkaka som även Tomas kan äta.
Det finns ju en hel uppsjö av efterrätter på nätet, men kakor är det sämre med tycker jag.
Denna innehåller bla mandelmjöl, kokosmjöl och lättströ.
Vetemjölet höjer ju också blodsockret.
Med tanke på hur många som har diabetes så borde det finnas ett större utbud av tex bakverk, men när man letar i affären så är det väldigt begränsat, och inte alltid så goda heller.
Sedan är det inte alla som tycker om när det är för sött, så det skulle verkligen behövas ett bredare tänk hos producenterna, och mer humana priser.
Så fort man inte kan äta vissa saker så blir det så mycket dyrare.

I dag skiner solen, men det är lite kyligt i luften.
Jag ska jobba helg.
Nästa fredag vid den här tiden är jag framme i Stockholm, om tåget går i rätt tid och inget oförutsett händer efter spåret.
Det ska verkligen bli roligt att träffa Sara och Lena.
Nu gäller det bara att hålla sig frisk.

Trevlig helg och på återseende!
:O)


 

 

I lördags körde vi husbilen till Rossön för vintervila.
Eftersom det var en så otroligt fin höstdag, så passade jag på att visa Tomas och Alva den vackra naturen och stigen där jag och Moa gick i fjol vid den här tiden.
Det vi alla reagerade på att det var så tyst.
Endast några fågelkvitter hördes på avstånd.

Kanske var det den sista riktigt fina höstdagen som vi fick turen att få njuta av.

Vi stannade vid vindskyddet som ligger så vackert bredvid Stor-Litjärn och fikade.

Jag känner mig privilegierad på många sätt.
Jag har det så bra och jag tycker att jag har gjort mig förtjänt av det också.

Tänk vad lite som krävs för att få uppleva så mycket vackert.
I det enkla bor det vackra 😍

Vi utgick i från Lidsjöberget strax utanför Backe (mot Rossön).

I måndags kom första snön, som tur var övergick i regn, och som fortsätter även i dag.
Jag ska snart åka och jobba kväll.
Lyssnar på musik som gör mig glad, bla. gamla godingar Barry White, Jhonny Nash, Bill Whithers och The real thing 😄
Man behöver något uppiggande den här årstiden, annars är det lätt att deppa till.
Jag klippte mig i går, och så var jag på yogan.
Jag är så otroligt glad att jag har hittat yogan, den gör mig så gott i kropp och själ.
Det är bara tråkigt att jag skulle behöva bli utbränd först innan jag upptäckte det.
Men bättre sent än aldrig.
Har förstått att det är fler och fler som är utbränd/utmattningssyndrom som hittar yogan.
Lyssnade på Hjärta och Hjärna på P4 i lördags fm när jag satt i bilen, som handlade om just detta med UMS.
Väldigt intressant och igenkännande.

På återseende!
:O)