Kroppen lever sitt egna jävla liv.
Från den ena dagen till den andra fick jag värmevallningar.
De liksom bara sköljer över mig.
Mest på natten, så jag får ta av och på täcket.
Sedan fryser jag.
Och det påverkar givetvis sömnen.
Än så länge är det bara det som jag känner av, peppar peppar.
Det är som att det ena avlöser det andra.
Det tog bara ett tag innan jag förstod vad det var som händer.
Först hade jag ju blödningarna från helvetet som aldrig verkade vilja sluta.
Det var inte så länge sedan som jag ev. hade den sista.
Man vet ju inte vad kroppen har tänkt sig att göra härnäst.
Enligt testet som jag gjorde i natt när jag inte kunde sova så bör jag prata med en läkare.
Jag vill ju helst inte ta hormoner, så jag ska försöka stå ut.
Jag tror att det är bra att prata med andra som är eller har varit i samma sits.
Det är ju inget att skämmas över, men det är verkligen inte kul.
Jag är ju bara 52, ett tag till i alla fall.
Det som känns värst är att jag inte kan göra någonting åt det, det är bara att "gilla" läget, och hänga med kroppens alla påfund.
Utmaningarna fortsätter förmodligen med en tills man tar sitt sista andetag.
Jag brukar ofta skämta om att det är ju dumt att något ska vara enkelt/lättsamt.
Det ska jävlas lite för att man ska känna att man lever.

Finns det egentligen någon eller något som är helt perfekt?
Jag får känslan att många gärna vill ge sken av, och framstå som att det är det, men egentligen så är det oftast bara en fasad, och/eller ett behov av en jakt på bekräftelse.
Vem blir ärligt talat lyckligare av en väska för 85.000 kr?
Jösses vad mycket som jag skulle kunna göra för dem pengarna.
Men behöver man inte prioritera så kanske man inte tänker så?
Många arbetar så klart hårt för pengarna de tjänar, och det ska man inte underskatta, men ett liv i lyx har också sitt pris, på flera sätt.
Det kanske inte går rangordna vad man tycker betyder mest i livet, men jag tror att många skulle skriva under på att utan hälsan så har man ingen annan önskan än att bli frisk.
Och hälsa kan man sällan köpa för pengar.
Bara en liten reflektion om livets ytterligheter. 

På återseende!
:O)