En olycka kommer ju som bekant sällan ensam.
Förra torsdagen fick vi ett samtal om att hemtjänsten hade hittat Tomas pappa på golvet, och skickat i väg honom med ambulansen.
Det visade sig att han hade fått en stor stroke och att tillståndet var allvarligt.
Vi bestämde oss för att åka till Östersund direkt.
På söndagen var Tomas, Alva och Melvin och hälsade på Lasse.
I går blev han flyttad till Näva (närvårdsavdelningen) här i Strömsund.
Vi hälsade på honom på kvällen och då var han vaken när vi kom.
Vi får ta en dag i taget.
Det har varit väldigt jobbiga dagar/veckor med mycket oro och ovisshet.
Det är helt klart bara för mycket just nu, framför allt med alla känslor som vi ska hantera, samtidigt som vi ska försöka fokusera på arbetet och annat som sker.
Vi försökte att hålla oss sysselsatta hemma på gården under helgen, och fick en hel del gjort.
På lördagskvällen åkte vi en väldigt kort tur med husbilen, och det gick riktigt bra med Chess, även om han till en början var stressad och flåsig.
Jag har bokat en tid för att göra ett pass hos veterinären, och ska rådfråga samtidigt om det finns något som vi kan göra åt det.
Oavsett vad som händer med allt så har vi passet klart, om vi kan ta oss i väg på en husbilssemester i sommar?
Det är så otroligt många frågetecken ??? som vi inte har en aning om.
Även om hoppet är det sista som sviker en, så känns det jävligt orättvist att allt måste komma samtidigt.
Min oro och nervositet sätter sig alltid i magen som molande värk.
Och det går liksom inte att påverka, det bara kommer som ett brev på posten.
Varför kan det inte få vara lugnt nångång?
Två cancerdiagnoser på fem månader, och så nu detta.
Vi får verkligen våra utmaningar utan förvarning, och sedan är det bara att bryta ihop, försöka stå upprätt och fortsätta.
Vi har ju faktiskt inget annat val.
Inte konstigt att man frågar sig ibland om det är så här livet ska vara?
Oro Oro och ännu mera Oro.
Det sägs att änglarna är med oss, men jag misströstar verkligen om det är så.
Det är inte så konstigt att jag ständigt söker återhämtning och energipåfyllning så fort som jag får chansen.
Det behövs mer än någonsin nu kan jag säga.
Vi lever verkligen i en värld av kaos på många sätt, som vi också påverkas av.
Att fly är kanske ett alternativ för många i svåra situationer, men det är då vi ska stå kvar för de som behöver oss.
Det är en av anledningarna som jag går på yoga.
Jag gör något bara för mig själv.
Jag investerar i min egen hälsa och mående, för att bla orka klara av just jobbiga saker som händer.
Av erfarenhet.
Jag vill bara ha lugn och ro, NU!
Livet!
Som reality tv i 52 avsnitt (förmodligen fler), lika lång som mitt liv har pågått.
När är det dags att sakta ner på farten?
Andas!