Med stor skopa ironi och även lite humor startar jag denna måndag och vecka med denna bild.
Samtidigt så tycker jag att det ligger en viss sanning i det också.
Det är som allt annat en tolkningsfråga, eller kanske vilket humör man är på.

Livet är vad man själv gör det till.
Framförallt vilka val man gör.
Och även hur man ser eller gör sig själv.
Gör du ditt bästa eller ser du dig själv som ett offer?
 Jag ser flera unga och arbetsföra människor som varje dag går och "drar fötterna efter sig", med bla en cigarett i munnen och en mobil i handen.
Jag ser också väldigt många som jobbar och verkligen kämpar med att tex utbilda sig, har ambitioner och visioner.
För mig krockar det verkligen med att många inte vill jobba.
Det sticker i ögonen på folk.
Och dessa människor behöver verkligen inte försvaras.
Det finns säkert tusen orsaker till varför de inte kan jobba.
Har man inte haft psykisk ohälsa innan så borde det definitivt vara lättare att få det, av att inte ha en sysselsättning.
Och ja, jag tycker att det daltas alldeles för mycket.
Jag har väldigt svårt för att det ska gullas och tuttinuttas med folk som tycker synd om sig själv, och vill ha medömkan.
Jag har inte fått någonting gratis här i livet.
Jag har varken haft rika föräldrar eller åkt på en räkmacka.
Och jag har jobbat helg sedan jag var 18.
För mig faller det sig helt naturligt att jobba, att göra rätt för mig, och bidra till den välfärd som vi i generationer faktiskt har skapat och försöker förbättra hela tiden.
Aldrig tagit något förgivet.
Det är tur att majoriteten av folket har samma inställning som jag.
Den sk "gamla stammen" 😉
Det som har präglat de flesta oss har också fört det vidare till våra barn.

Från det ena till det andra...
Minnen från när jag som är född på 70-talet:
Vi hade mys plyschdressar/rockar, tror att min var grön.
Vi tittade på så många bra barnprogram: Från A-Ö med Hedvig och Ugglan, Trazan och Banarne, Fem myror är fler än fyra elefanter med Magnus, Brasse och Eva, Farbror Frippes skafferi, Televinken, Fablernas värld, Professor Balthazar, Mupparna, Doktor Snuggles...
Vi hade fast telefoni, och jag minns vårt telefonnummer 0670-(6)11353, när jag flyttade till en egen lägenhet hade jag även en nummerpresentatör.
Vi hade en sk tjocktv med bara några kanaler, den första var svartvit och det sändes bara program en viss tid på dygnet.
Vi kunde hyra en VHS spelare och VHS filmer på helgerna i bland.
Det fanns telefonkioskar.
Vi behövde inte använda bilbälte, jag kunde ligga på "hatthyllan" och sova.
När Ingemar Stenmark åkte slalom rullades en tv in i klassrummet så vi fick titta.
Jag lyssnade på LP skivor på grammofonen.
Och spelade in låtar på radion på kassettband.
Lekte med barbiedockor, monchichi och samlade bokmärken.
Vi var ute och lekte mycket, framför allt på gården på Solbacken.
Pappa och jag fiskade/metade ofta på Hammerdalssjön.
Det var tider det, när inte det fanns mobiler och datorer.
Då visste man ju inget annat.
Nu skjuter man personer i huvudet direkt på gatan, framför sitt eget barn, när man vågar säga emot ungdomar som stör och stökar 😢
Jag är förkrossad över utvecklingen framför allt i Sverige, men så klart även i resten av världen där det bla förekommer krig och annat elände också.
Samtidigt som folk gnäller över att de är trafikljus på Strömsundsbron igen.
Ytterligheter.

Jag blir glad och uppskattar verkligen när jag får respons från er som läser min blogg.
Helst från er som säger det direkt till mig.
Jag hoppas att jag kan så ett frö, kanske inspirera, göra någon glad eller kanske bara ge dig en liten tankeställare.
Att respektera och förstå varandras olikheter.
Det gör världen lite lättare och framförallt roligare att leva i.

Jag tror att jag ska ta mitt fågelintresse till en ny nivå, men återkommer när jag har bestämt mig 😀😄

Ha en fin vecka.
På återseende!
:O)