Även om vädret fortfarande inte riktigt är till min belåtelse än, så har det äntligen blivit sommar här också, i alla fall när det gäller grönskan.
I tisdags, på Sveriges nationaldag kändes det precis som om det vore midsommarafton.
Jag plockade med mig en vacker bukett hem och satte på bordet.

Jag är inte särskilt duktig själv på att fira nationaldagen, men det är roligt att titta på firandet på tv, och känner mig glad att jag bor i ett så vackert land.
Det finns mycket som vi kan vara stolta över.
Framför allt vår vackra kungafamilj som alltid representerar Sverige med vördnad på många sätt.
Det finns många som gör sitt yttersta för att förbättra, förnya och utveckla.
Vi ligger i framkant i mycket jämfört med många andra länder.
Tyvärr har vi däremot varit alldeles för naiva och godtrogna, och låtit kriminaliteten/brottsligheten fått ta för stor plats på tok för länge, innan det har tagits tag i med hårdare tag.
Det är det vi får ta del av på tv varje dag nu.

Strömsund må vara en liten ort, men det är trots allt här jag trivs allra bäst.
Jag känner mig tacksam och nöjd.
Det finns otroligt många möjligheter bara man vill och kan.
Vi har det mesta här, och finns det inte så går det enkelt att beställa hem.
Det finns väldigt många fördelar. 
Jag tycker att de flesta jag möter är otroligt service minded.
Det finns många som ordnar och fixar med allt för de mesta intressen.
Tyvärr så tycker jag att det gnälls orättvist och alldeles för mycket.
Missnöjet är som en surdeg.
Men oftast gör man inte så mycket åt det själv, utan man förväntar sig att det är alla andra ska göra något åt det. 
Vi kanske har det för bra för att uppskatta det vi faktiskt har?

I lördags kvar jag på en föreläsning om Lars Teodor Jonsson på hembygdsgården.
En riktig legendar, framför allt inom skidåkningen.
En mytomspunnen och säregen person, med mycket humor enligt vad jag förstod.
Han levde i sin koja i skogen tills han, om något motvilligt flyttade in till Strömsund.
Hans prissamling ligger inte i en tjärn som det har spekulerats mycket om, utan står nu i en monter på hembygdsgården.

Tålamod är som sagt inte min dygd.
Jag urusel på att vänta på besked.
Jag vill ha svar direkt.
Det är säkert inte lika viktigt för dem, men för mig är det viktigt att få besked inom rimlig tid, inte minst i mitt uppdrag som förvaltare.
Jag har också skyldigheter att tex återkomma med besked till olika instanser.
Vi har lika mycket tid på dygnet att förvalta.
Tycker inte om när det sitter fast!
Och jag himlar med ögonen åt alla aktivister.
Jag blir så trött på dem.
Tror de på fullaste allvar att de kommer att rädda jorden genom att klistra fast sig??? och förhindrar andra att utföra sitt jobb.
SUCK!

På återseende!
:O)