I bland måste man få trycka på pausknappen.
Dessa tre lediga dagar har jag inte gjort så mycket.
I stort sätt bara det som jag måste.
Sen att jag klippte Chess i lördags blev bara ett bonus.
Vi hade tänkt vänta till våren, men nu blev det helt spontant.
Vilket jag tror att Chess inte hade något emot.
Jag ställde honom på köksbordet och sedan flög det hår åt alla håll.
Sedan blev det en dusch för att få bort alla småhår.
Det var som att vi fick en helt ny hund.
Mjuk och len.
Och nu slipper det fastna stora snöbollar i pälsen.
För att vara 2:a gången som jag klippte honom så får jag vara nöjd.
Jag törs inte ta så mycket i ansiktet.
Att klippa med sax känns lite vanskligt då det lätt blir ojämnt, och det är risk för att klippa av morrhåren när han inte står still.

Moa kom förbi och fikade.
Elias fick följa med en kompis och för att åka slalom i Sollefteå.

Till middag gjorde Tomas crepes med räkstuvning.
Det är så kul att pröva nya maträtter.
Det var riktigt riktigt gott.

Sedan blev det mello.
Även i år tippade jag rätt.
Jag trodde att det skulle stå mellan Tusse och Charlotte, så där hade jag dock fel.
Ett härligt underhållningsprogram.
Jag hoppas och tror att det går bra för Tusse i Rotterdam. 
Han är en förebild för många.
Leif och Billy är ju helt underbara.
Pinsamt och sjukt roliga.
Tur att det finns sådana människor som verkligen kan konsten att vrida till det mesta med humor.
Samma som Morran och Tobias.

Jag fick otroligt många fina och omtänksamma kommentarer, mest på facebook efter mitt förra inlägg.
Det visar verkligen på att det finns en enorm empati och medmänsklighet.
Jag uppskattar det så mycket.
Jag bearbetar mycket av mina känslor och tankar genom att skriva.
Det har liksom blivit min grej att få ur mig det som är jobbigt, men även så klart dela med mig allt roligt också.
Det som kallas livet.
Vi kan bara göra vårt bästa, för att det ska bli så bra som möjligt.
Och jag tycker att vi är ganska bra på det.
Allt brukar lösa sig till slut.
Min styrka tror jag beror på att jag inte har haft något val, att jag är trygg i mig själv, oavsett hur hårt det blåser.
Samtidigt som jag tycker att jag har blivit skörare.
Det behövs inte så mycket för att jag ska rasa i hop.
Sluter mig lite i mig själv, i min lilla bubbla för att orka hålla huvudet ovanför ytan.
För att sedan kunna fokusera på det som måste göras.
Ta nya tag.
För de som är viktigast.

Ny vecka.
Får se vad den har att erbjuda.
Jag hoppas på positiva och roliga inslag.
Skulle vara kul med en överraskning av något slag.
Som verkligen får mig så där härligt glad.
:O)