Att göra det där lilla extra för varandra, som sätter lite guldkant på tillvaron.
I fredags köpte jag färska och rökta chiliräkor.
De var jättegoda.
Som vi åt tillsammans med lax och potatissoppa, ost och kex.
Färska räkor är ju inte vi så bortskämda med här.
Skulle gärna vilja kunna köpa ostron också någon gång.

Förra veckan bjöd mamma och pappa på kams och semla.
Så gott!!
Lyxigt att bli bjuden på middag mitt i veckan.

Det här med ålder och att acceptera sig själv som man är.
Det tog tid innan jag blev bekväm med mitt utseende.
Det är svårt att säga exakt när det hände.
Jag har ju egentligen aldrig sett mig själv som vuxen, när blir man det?
Men någonstans smög det väl sig sakta på.
Det är så här jag ser ut.
Att jag inte behöver göra om mig eller gå ner i vikt för att någon annan ska tycka om mig. 
Folk har alltid haft synpunkter.
Ända sen tidig skolålder.
Det där sitter ju kvar i bakhuvudet, och ploppar upp i bland.
Hur ser man ut när man är perfekt?
Vad är perfekt för mig?
Vad är perfekt för dig?
Ser man bara till det yttre?
Att man är snygg, smal och sexig?
Eller det inre?  Både och?
Alla har vi olika ideal.
Det är nog inte många som är helt nöjda med sig själva.
Men kan ändå hitta ett sätt att tycka om sig själv.
Jag upplever mig själv ganska lagom.
Jag har tagit ett steg tillbaka.
Jag behöver inte vara omtyckt av alla.
Jag tycker inte om alla heller.
Men jag kan förhålla mig.
Jag väljer att inte umgås med så många.
Man är två stycken i en relation.
Jag krusar ingen längre.
Jag väljer även mina ord. Jag berättar inte så mycket.
Allt för att slippa missförstånd eller att någon ska lägga sig i.
Att behöva förklara eller försvara mig.
Jag har behövt göra det alldeles för mycket, och vill helst slippa göra det mer i mitt liv.
Jag har väldigt svårt för egoistiska människor, självömkan och besserwissrar.
En viss självömkan kan vara befogad.
Men man får inte stanna kvar i den för länge.
Då blir man bara bitter.
Jag önskar att det fanns mer empati och förståelse för varandra.
Jag kan sammanfatta mitt nuvarande liv med att jag ställer för mig.
Så som jag vill att det ska vara.
Det känns skönt!
Jag känner mig nöjd och tillfreds.
För det är bara jag själv som kan göra något åt mitt liv.
Jag kan inte tro eller vänta på att någon annan ska förändra mitt liv.
Jag har kommit långt.
Och jag är glad att jag har ett samvete.
Vilket tyvärr många människor verkar ha tappat på vägen.

Du behöver inte hålla med mig.
Men jag kanske ger dig eller någon annan en tankeställare.
En aha upplevelse.
En puff framåt.
Allt är inte svart eller vitt.
:O)