Varför ska det vara enkelt?
När det kan jävlas och krångla.
Man stöter på patrull.
Vi säger det rätt ofta här hemma.
Oftast kan vi skratta åt det.
Men visst blir vi less i bland, när vi önskar att det kunde få vara lättsamt och smidigt någon gång.
Och när vi har fixat det ena, så uppstår snart något annat.
Det är inte meningen att det ska få vara lite lugnt, utan vi ska hållas "varm".
Känns det igen?
Det är tur vi inte har tummen mitt i handen.
Vi tar tag i saker.
Jag kan ju vara ganska otålig och vill att allt ska ske/lösas direkt.
Jag får sjå mig lite.
Och oftast löser det sig förr eller senare.
Tanken är kanske att man ska lära sig något av det. 
Och visst kan jag hålla med om, att det är inget ont som inte för något gott med sig.

Arbetsmoral.
Arbetsmoral gent emot varandra som arbetskamrater.
Den är inte densamma som den har varit.
Jag är inte gammal, men känner ändå med mina 28 år i mitt yrke att den har förändrats.
Det är ett mycket mer egotänk nu.
Förut var man mer mån om varandra.
I alla avseenden.
Visst, nog har det alltid varit någon/några som har försökt att slippa vissa arbetsuppgifter.
"Försvinner" när man tex ska städa, eller skyller på att man är färgblind när man har i fråga satt varför personen aldrig går till tvättstugan.
Det är mycket mer vanligt att folk sätter saker i system.
Man ser ett mönster.
Att man verkar tro att arbetsplatsen och arbetskamraterna ska rätta sig efter dig.
Jag kan ta som ett ex, en arbetskamrat som alltid kom försent mellan 15-30 minuter varje morgon.
Personen skyllde på än det ena och än det andra.
Eller som en annan arbetskamrat gjorde, som alltid kom tillbaka sent efter lunch, och trodde att ingen skulle märka det.
Då visar man ingen respekt mot oss andra. 
Tills måttet är rågat.
En annan sak som påverkar arbetsgruppen är om man hela tiden är missnöjd.
Att det ska klagas och gnällas över minsta lilla sak.
När det tar mer tid än att fokusera på att jobba och göra det bästa, även om man går en man kort, eller vad det än kan vara.
Det finns många ex, men jag tror att du förstår hur jag tänker.
Är det schysst?
Det blir ett arbetsmiljöproblem till slut.
Att visa hänsyn.
Att kunna ge och ta, inte bara ta och ta.
Det är ett lagspel.
Att kunna prioritera.
Lägga energi på rätt saker.
Att kunna planera och lägga upp jobbet just den dagen.
Det är vårt ansvar och skyldighet.
Tänk om alla tänkte så.
Då skulle det bli mycket gjort.
Det är inte bara vissa som ska behöva vända sig ut och in, och springa benen av sig, för att en verksamhet ska fungera.
Jag tänker på hur lätt det är att "utnyttja" vikarier.
- Kan du gå dit? för att slippa själv.
Och de törs inte säga nej.
Upplever ändå att det har blivit mycket bättre, men det förkommer fortfarande.
Ja det finns mycket att tänka på, hur man själv beter sig, och hur man bemöter andra.
Hur vill man själv bli bemött?

I går såg vi Catwalk med glada hudikteatern.
Vilken fantastisk och underbar dokumentär.
Vilka härliga personligheter och utstrålning.
Så mycket karisma.
Så kloka och unika.
Lycka, glädje och humor.
Ingenting är omöjligt!

Kanske har jag väckt en tanke?
Kanske känner någon igen sig?
I så fall har jag lyckats.
Det ligger mycket eftertanke bakom.
Det är bara en själv som kan ta ansvar för sig själv.

På återseende!
:O)