14 november 2011 började jag tillsammans med två andra på Gästis.
Ett helt nytt kapitel i mitt liv.
Nästa år är det alltså 10 års jubileum.
Den som lever får se om vi får fira det.

Det är inte så mycket som gör en upplyft just nu.
Det bästa är väl att försöka hålla i rutinerna.
Gå på jobbet och hålla sig hemma så gott det går.
Det är knappt man törs hosta till så har man ögon på sig.
Det måste ju finnas någon mening med detta också, men jag ser ingen...
Att det ska behövas en pandemi för att folk ska ta tänka mer på varandra, visa mer hänsyn, ta ansvar, mindre egoistiska, att inte ta saker förgivet...
Det känns bara sorgligt.
Det är nog mest rädslan som gör att folk beter som de gör.
Jag tycker ju ändå att de allra flesta har ett stort 💗

I går fick jag ta antikroppstest på jobbet.
Så det ska bli intressant att se om jag har det.

I går tog kommunen beslut att alla anställda ska få ett presentkort på 500 kr i julklapp, som vi kan använda i de lokala butikerna. 
Så det blir win win.
Så i samband med det blev jag och Reino intervjuad av radio jämtland.
Länk till intervjun

Efter mötet med juristen i går så bestämde vi att vi inte behövde skriva något samboavtal, utan vi ska bara skriva ett testamente.
Och det är i och för sig inte bara.
Det var ett givande möte, med en massa intressant information.
Det känns bra att ha tagit detta beslutet.
Och som sagt ytterst viktigt.
Så med det känns det inte heller särskilt viktigt att vi måste gifta oss.
Det blir liksom ingen större skillnad.
Det känns bara tryggare att vi vet hur vi vill ha det, om någon av oss skulle avlida.
Det går leva tillsammans ändå.
💗
Kanske har det funnits förväntningar på att vi ska gifta oss.
Men nu gör vi det som känns bäst för oss.
:O)