Leendet du sänder ut vänder åter till dig




måndag 27 juli 2020

Nu har vi kommit till måndag den 13 juli.
Vi packade i hop och städade stugan.
Vi hade tre fantastiskt trevliga och härliga dagar där.
Sedan åkte vi till Birsta/Sundsvall.
Sist vi var på Ikea såg vi ut en garderob som vi ville ha.
Nu var det bara att hoppas att den fanns på lagret.
Det gjorde den, plus allt annat som vi ville ha.
Vi lyckades att packa in allt i bilen. Det blev proppfullt.
Men man kan säga att det var verkligen coronasäkert.
Vi satt på avstånd i från varandra alla fyra.
Innan vi åkte hem, åkte vi till Timrå gårdsbutik och åt lunch.
Vi ville visa det för Maria och Mattias som inte hade varit där.
Vi kunde sitta ute. Jättemysigt och gott.

Vi maximerade verkligen vår resa, och det blev så fantastisk bra på alla sätt och vis.

På fotot ovan har vi rivit ut de gamla garderoberna.
Och plockat ut allt som var i dem till garaget.

Det fanns inget golv under.
Det var inte målat bakom, och det skulle fattas både panel och list.
Det fanns kvar av alla andra golv utom just detta golv.
Vi resonerade och kom fram till att det inte var så stor bit som skulle synas, så vi tog av samma golv som vi har i köket.
Sedan åkte vi på Lösvirkes och köpte färg.
Och började att måla.

Sedan kunde Tomas börja montera garderoberna, medan jag började att röja bort allt som stått och skräpat alldeles för länge i källaren (mellan Petters rum och bastun).

Tomas fick en mycket bra idé att ställa de gamla garderoberna där.
Så när det var tömt och städat så började jag att sortera utifrån vad vi använder mycket och vad vi använder lite.
Det mesta kom vi fram till att vi använder lite, och det hamnade i källaren.
Sedan upptäckte vi att det fanns en hel del som vi inte behövde alls.
Bla en massa kartonger som vi har haft i ett av dem små förråden på Petters rum.
Sådana kartonger som vi har sparat till att göra julklappar och presenter av, som kan vara bra att ha.
Två fulla sopsäckar fyllde jag bara med kartonger, plus gamla färghinkar som stått där sedan vi flyttade hit.
Och allt det åkte vi med på soptippen.
Och då fick ju Petters alla fiskegrejer helt plötsligt plats i det lilla förrådet.
Och så köpte vi en list som vi kunde gömma kablarna till internet på hallgolvet.
Och en ny hallmatta.
Varför har vi inte gjort det tidigare??
Två av tre garderober fick plats i källaren.
Nu är det ordning och redan på videstigen.
Det är gruvsamt att börja, men när det är gjort är det en så underbart härlig känsla.
Nu är det bara 3 säckar med kläder som står kvar i garaget, som jag ska köra på Röda korset när de öppnar igen.
Tomas och jag är en bra team.
Det flyter på så bra, och vi är oftast väldigt överens om hur vi vill att det ska vara.
Ingen av oss gillar när det är för stökigt.
Att göra det på semestern när man inte ha någon tid att passa, ta det eftersom och kunna ställa ut grejer, för att sedan sortera vad som vi ska ha kvar och inte.
Det passar oss.
Och nu hittar vi ju grejerna mycket bättre.
Sist men inte minst, så städade vi och fixade på Melvins rum som har sett ut som ett
bombnedslag jättelänge.
Så på lite över en vecka har vi lyckats få till det jättefint i hela huset.

Det kunde ju inte bli så mycket bättre.
Vi är så nöjda och glada.

När Tomas fyllde 50 fick han i present av Carina och Peter en överraskning som han skulle få till sommaren. 
Och jag fick också hänga på.
Den blev fredagen den 17 juli.

Vi hamnade först i Strömsnäs på Strömsnäsgården (en bit från Stugun)
Ett jättemysigt ställe med djur, gårdsbutik och café.
De bjöd på lunch. Jättegod tacopaj, och sedan kaka med dryck.

Sedan tog de med oss till en hängbro över indalsälven.
Den är över 100 år gammal.
Bron byggdes mellan 1913 och 1915.
Den var tänkt som en genomfartsled för de som bodde eller gick i skolan på ena sidan älven eller hade arbeten på den andra sidan.

Sedan åkte vi till Döda fallet.
Det är en föredetta fors som är torrlagd sedan 1796.
På endast fyra timmar förändrades landskapet och vattenfallet.
Det finns ett fik i anslutning till detta.
Och det är där det bla har spelats Dunderklumpen i två somrar.
Publiken sitter på en vridläktare.
En väldigt speciell upplevelse.

Ett hål rakt igenom stenen. 
Naturen är fantastisk.
Peter och Carina bjöd på riktigt gofika.
En mycket trevligt dag med fina vänner.
Så värdefullt. Man känner sig rik.
:O)

2 kommentarer:

  1. Det här såg jag fram emot att läsa. Spännande läsning och vilka fina bilder.
    Trevligt minne att plocka fram i höstrusket.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
  2. Jag samlar på minnen. Det är det absolut bästa man kan ha, samt foton :)
    Därför känns det extra roligt att kunna dokumentera ner det i bloggen, för framtiden.
    Man har ju en tendens att glömma fort. Då kan man gå tillbaka och kolla.
    Kram Katarina :)

    SvaraRadera