Leendet du sänder ut vänder åter till dig




fredag 16 augusti 2019

I går när jag kom tillbaka till jobbet efter lunch uppmärksammade jag detta, och blev full av beundran.
Det är inte vem som helst som klarar av sådana höjder.
Under den korta stund som jag stod och tittade och fotade så gungade korgen till lite 😨
Det är fascinerande att det finns folk som passar till alla jobb.
I bland funderar jag på hur det kom sig att de föll in på just den banan.
Vissa arbeten är inte så självklara och högst ovanliga.
Som att jobba på en båt och tex fiska krabbor i full storm.
Vågorna är lika höga som ett höghus. Allting gungar, och så ska man fokusera på att jobba.
Eller att sitta i ett flygtorn på en stor flygplats och ha koll på alla flygplan som landar och lyfter om vartannat. Vilket ansvar. Ingenting får ju gå fel.
Precis som kirurger som kan operera i flera timmar, eller dem som ska rengöra avlopp/cisterner när det blir stopp/fulla.
Vilka säkerhetsföreskrifter som finns för att utföra vissa arbeten.
Ett misstag och det kan bli katastrofala följder.
Sedan ska man inte underskatta något arbete. Alla behövs, och alla är minst lika viktiga.
Däremot kan jag tycka att det är bedrövligt att det fortfarande inte är jämställda löner.

Jag har kommit på mig själv att jag känner att jag bromsar mig själv vad jag skriver nu för tiden, framför allt på facebook.
Jag har alltid haft åsikter, och har gärna velat uttrycka dem genom att skriva.
Men nu tycker jag att det inte är lika roligt längre.
Allt som skrivs kan tydligen tolkas på "sjuhundra" olika sätt.
Och hur jag än formerar mig så är det alltid någon som vrider det till något negativt.
Eller uppfattar det kränkande.
Och att det är opassande att skriva om vissa saker på facebook.
Jag trodde i min enfald att vi hade yttrandefrihet i Sverige.
Men så är det uppenbarligen inte längre.
Så för att slippa påhopp och dyl. på facebook så känns det lugnast och behålla mina åsikter för mig själv.
Det får bli det mer ytligt.

Allt har förvandlats till att vi ska skämmas för allt.
Vi ska känna klimatskam/ångest, flygskam etc.
Jag tycker inte om att vi ska känna dåligt samvete för allt vi gör.
Det är ju nästan som att sluta leva.
Det är så mycket som går till överdrift.
Framförallt det idiotiska förslaget att bensin inte ska finnas inom visst många år.
Hur miljövänligt skulle det vara att skrota alla bilar som går på bensin?
Och vad jag förstår så är inte elbilarna så miljövänliga heller som de vill påvisa.
Sedan är det ju så fruktansvärt löjligt att man inte kan vara vänner, om man inte håller på samma parti.
Eller dumförklara någon för att de håller på ett annat parti än en själv.
Jag upplever tyvärr att det har blivit ett mycket hårdare och kallare samhälle.
Att man inte kan lita på att få hjälp om man är i nöd, för att tex förbipasserande är rädd att bli indragen i nått, eller själv utsätter sig för fara.
Eller att de helt enkelt står och filmar i stället för att hjälpa.
Det är en förfärlig utveckling.
Med mord, våldtäkter, misshandel, terrordåd, bilbränder, bombningar etc etc.
Och det värsta är att det har blivit "vardagsmat".
Man reagerar knappt längre.
-Ok. I dag igen.....

Ja vägen kan minst sagt vara knölig i bland.

Jag brukar försöka tänka positivt.
Och det finns så mycket att vara glad, nöjd och tacksam för.
Jag försöker verkligen att göra ord till handling.
Och jag hoppas att jag präglar mina barn och min närmaste omgivning med mycket omtanke.

I dag blir det förberedelser inför 18 års kalaset i morgon.
Det ska bli kul 😄

Puss & Kram
:O)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar