I söndags åkte jag och Moa till Umeå.
Vilken gång i ordningen har jag ingen aning om.
Tur att vi kan stanna i Åsele på okq8 och köpa en cappuccino.
Det gick riktigt bra att köra.
Det är så otroligt stor skillnad än att köra på vinterväglag.
Och nu behöver jag aldrig fundera på vart jag ska köra när jag kommer in i stan.

På måndagen träffade vi först Moas läkare Izabela.
Sedan träffade vi narkosläkaren.
Efter det hade vi hela eftermiddagen på oss att gå på stan.
Jag skulle försöka hitta några grejer till Petters student.
Men så klart fanns det inte allt, så vi åkte ut till Avion shoppingcenter.
Där sprang vi omkring som några yra höns tills vi blev hungriga,
så då blev det middag på Ikea.
Det blev både skor, bälte och slips till slut.
Te och ett par skor till mig själv.
Ja några grejer på Ikea slank också med.
"Tordes" inte titta mig omkring så mycket, utan fokuserade bara på det vi behövde.
När vi kom tillbaka till patienthotellet så var det bara för Moa att duscha, och titta lite på tv.

Kl 9 skulle vi infinna oss på hand, plastik och ögon avdelningen.
Där blev det lite väntan, fram till 12 tiden då de skjutsade Moa till operation.
Det är en så surrealistisk känsla att komma in på operation. 
Jag kan bara stå bredvid, stötta och finnas till. 
När vi kommer in i operationsrummet så var det 5 st personer som tog emot oss.
De började att koppla upp Moa mot flera apparater. 
För dem är det deras jobb, deras vardag.
De gör det på rutin. Men med en otrolig säkerhet.
Jag som själv är undersköterska, och våra jobb är totalt olika varandra.
Moa fick en mask över munnen, där det successivt pumpades in syre och så fick hon sömnmedel.
På en kort stund så sover hon.
Det är med minst sagt blandade känslor jag får gå därifrån.
Och vänta på telefonsamtalet om att hon ligger på uppvaket.

Sedan var jag med Moa tills hon fick komma till avdelningen igen.
Eftersom hon sov mycket passade jag på att gå till hotellet och äta middag.
Efter det satt jag med henne och försökte hjälpa till, med sådant som var lite besvärligt för henne att fixa själv.
När jag bokade patienthotellet så sa han jag pratade med att jag inte skulle få sova med Moa på sjukhuset, eftersom hon är så pass stor nu.
Personalen sa att det var uppskrivet att jag skulle sova där.
Så någonstans brast det i kommunikationen.
Men hur som helst så sov jag på hotellet.
Tänkte att det kunde vara bra att vara utsövd innan jag skulle köra hem.

Jag skrev för ett tag sedan att detta var en omoperation.
Plattan som de opererade in i november gick av.
Därför fick de ta benmassa från höften för att stärka upp i handen tillsammans med en starkare platta.
Operationen tog allt som allt ca 3 timmar.
Allt gick bra.
Men smärtan från höften har varit mycket värre än den i handen.
Så för första gången har Moa fått äta morfin.
Hon har ett stift i långfingret som ska tas ut i Östersund i början på juni.
Samt ta bort gipset.
I går gick Moa på skolan fast Izabela hade rekommenderat henne att stanna hemma, och titta på film.
Det är Moa det.
Fast hon inte har kunnat sova med någon ordning pga smärtan.

När man ska ta en bild på tulpanerna som har slagit ut 😄
Kul när det blir en total oväntad bild.
Och riktigt bra dessutom.

Förkylningen vill inte riktigt släppa taget.
Det kan i och för sig vara en blandning med allergin.
Men jag känner att jag inte har någon riktig ork.
Ska jobba helg, så i dag blir det bara en promenad och vila.

Förhoppningsvis blir det demonstration nästa fredag.
 Nej till IS återvändare till Strömsund. Det är bara tillståndet som inte är klart än.
Det blir i så fall min första demonstration, och förmodligen den enda.
Tanken är att vi ska lämna över namninsamlingen då, som i dagsläget är på över
1000 st underskrifter. Och träffa politiker.
Det känns bra att visa vad vi tycker.
Även om det inte är några is återvändare på väg hit just nu.
:O)