Leendet du sänder ut vänder åter till dig




tisdag 14 maj 2019

Detta mötte mig i söndagsmorse när jag klev upp.
Det kändes ju inte jätte upplyftande.
Men nu kan det väl bara bli bättre hoppas jag.
Även om vädret inte är något som man kan påverka,
så går det ju inte att komma i från att solen gör i alla fall mig mycket piggare och gladare, än blåst, regn och snö.

Här flyter livet på.
Nu har även Elias kommit hit efter att ha varit hos Gunnar.
Det märklig känsla att inte ha barnen hos sig på så länge, även om vi ses i bland i olika sammanhang. Vi har ju fördelen att vi bor så nära.
Nu har alla mina barn växt om mig.
Och det märks att det händer saker mognadsmässigt,
det är sååå mycket lugnare nu med både bråk och tjafs.
Och jag behöver inte tjata lika mycket om olika saker.
I stort sätt så sköter de själv att kliva upp på morgonen.
Det är fortfarande Elias som kan vara lite trög i bland.
Det är verkligen en stor skillnad.

I går på min lediga dag, åkte jag runt och hämtade upp namnlistorna som har legat ute på olika ställen på samhället.
Och överraskande blev det sammanlagt över 1000 st handskrivna namnunderskrifter.
Om det blir demonstration på fredag ska vi skriva ut den elektroniska namnlistan på torsdag kväll, som just nu är på över 500 underskrifter.
Vi har fått ens sponsor som ska göra en banderoll och plakataffischer till oss.

Det känns lite frustrerande att tillståndet inte har kommit än.

Efter middagen bakade jag en citronkladdkaka som blev riktigt god.
Sedan kom frissan och klippte både mig och Moa.
Kan det bli mer lyxigt? Tror inte det 😃

Jag tycker att det är viktigt att man kan glädjas åt det lilla i livet.
Man behöver inte sikta så högt för att känna sig nöjd.
Och jag inbillar mig att vi som kan det, mår så mycket bättre än dem som aldrig känner sig nöjd eller tacksam över någonting.
Oftast upplever jag att det är de själva som har satt sig i den sitsen.
Och i stället är bittra och avundsjuka.
Många sätter på sig en "offerkofta". Och blir självömkande.
Jag ryser av blotta tanken.
Det är otroligt imponerande att se dem som verkligen kämpar, det gör mig lycklig.
Det finns en vilja.
Och de flesta jag har runt omkring mig har det, en vilja, ambitioner och ett mål.

:O)


2 kommentarer:

  1. Nu har jag skummat igenom lite här hos dig. Men det kommer att ta sin modiga tid att komma i kapp :-)
    Jag har skrivit själv på min blogg nu.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du har hittat tillbaka :) Jag kunde inte se din blogg, bara infot. Kram Katarina :)

      Radera