Som jag tidigare har skrivit om så jobbar jag på Gästis, som undersköterska.

Det kan ju vara någon nytillkommen läsare 😊

Vi avlastar i första hand anhörigvårdare. 

I bland ändras vårdtyngden, och de kan komma till oss en lite längre tid, i väntan på annat boende.

Vid några tillfällen har vi haft gäster som har varit riktigt svårt sjuka. 

Då är det extra viktigt att alla yrkeskategorier/professioner gör sitt yttersta för att göra så den personen får den bästa vård och omsorg den kan få.

Det är ett samarbete mellan hemtjänstpersonal 

(oftast är det dem som ser förändringar och försämringar). 

Då tar oftast den anhörige (man/fru/barn) kontakt med biståndsenheten- en handläggare, som tar beslut om att de ska vara hos oss och hur många dagar i månaden. 

Allt beroende av behov.

Sen är det vår enhetschef, vi på Gästis, sjuksköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast (som redan kan vara inkopplade i hemmet)

Vi blir ett helt team runt denna person.

Och alla är minst lika viktig.

Det är något alldeles speciellt att vi får ta hand om dessa svårt sjuka människor.

Det kräver lite mera skärpa.

Man hinner inte bli för "bekväm", utan man får vara på alerten hela tiden.

Och det ser jag bara som positivt.

Jag gillar när det är variation. Lite utmaningar.

Det är till oss på Gästis som de ringer och bokar in sig.

Eftersom alla har olika beslut är det väldigt olika hur länge/ofta de är hos oss.

En del gäster är hos oss två veckor, och två veckor hemma.

En del har en vecka i månaden etc.

Och som sagt en del är hos oss under en längre tid i väntan på...

I bland ringer de från bistånd och kollar lediga platser för tex personer som ligger på lasarettet i Östersund. 

Om det ligger kvar personer som är utskrivningsklara, så blir kommunen skyldig att betala dyra pengar för varje dygn de bli kvar. 

Det som är så bra med Gästis, tycker i alla fall jag personligen, är att det är en liten avdelning. 

Vi har 5 rum och 6 sängplatser.

 Vi är en liten personalgrupp.

Avdelningen är verkligen så hemtrevlig som det kan bli.

Det är oftast väldigt lugnt, och inga larm som tjuter när någon som trycker på larmet.

Däremot kan det vara högt i tak när vi sitter runt matbordet och pratar, skämtar, fikar och äter.

Det som är så roligt är att många hittar alltid gemensamma nämnare, släkt, byar, arbeten, jakt och fiske etc. De kan sitta länge och diskutera.

En bonus är när vi får lite tid över att tex baka en kaka till eftermiddagskaffet, ta en promenad eller sitta ute på balkongen när det är fint väder.

Och jag blir verkligen glad i hjärtat att det är så många som är nöjda, och tacksamma att vi finns. Det är det bästa betyget vi kan få.

Oftast går det från mun till mun. 

Och i vissa fall så är det dem som aldrig har hört talas om att vi finns förrens de fick behov.

Många anhöriga har dåligt samvete innan de bestämmer sig för att lämna sin man/pappa eller fru/mamma hos oss. Och det är ju inget konstigt.

Det är oftast inte förrens de har kört slut på sig själva som det blir ett faktum.

Sen kan de återfå både kraft och energi för att fortsätta.

Det är härligt!!

Även om mitt jobb många gånger är påfrestande både fysiskt och psykiskt.

Jag har jobbat kvällar och helger i 27 år, förutom 3 år av dessa när jag var hemma med barn.

Och även om jag har funderat många gånger på om jag ska göra något annat.

Så kommer jag alltid tillbaka till samma slutsats, att jag tycker nog att det är det bästa jobb jag kan ha. 

Jag vill jobba med människor.

Och jag får så otroligt mycket tillbaka.

Jag tycker om att göra andra människor glada och nöjda.

Att försöka göra deras dag och vistelse hos oss så bra som möjligt.

Sedan har jag väldigt bra arbetskamrater.  Det är också väldigt viktig.

Sedan uppskattar jag mina lediga dagar på veckan. 

Har svårt att föreställa mig ett måndag till fredag jobb.

Samtidigt skulle det vara skönt att slippa jobba helg så ofta som jag gör.

Alla arbeten har sina för och nackdelar.

:O)