Sista veckan på semestern tog jag och Maria en "egen tid/livskvalitetsdag".
Beroende på väder så skulle vi hitta på nått tillsammans.
Eftersom solen sken redan från morgonen så bestämde vi oss för att gå upp till Stakafjället.
En lagom promenad på 8 km tur och retur.
Vi gick genom myrar, bredvid bäckar, stenar, gyttja, uppför och nerför.
När vi kom upp på fjällets högsta topp fick vi beskåda en fantastisk och milsvid utsikt.
Synd nog hade vi inte tänkt på att ta med oss kikaren.
Fikat smakade extra gott.

Livet livet!!!
Vad mycket man kan göra om man bara har vilja och drivkraft.
Att göra ord till handling känns alltid så himla skönt i själen och hjärtat vad det än handlar om.
Och jag tycker om att bocka av saker på "min bucket list", från stort till smått.

En dag gjorde vi kroppkakor till middag.
Jag höll på länge och väl innan jag fick till degen, och ändå var den kladdig.
Tänkte inte på att det var nypotatis. Blev en erfarenhet rikare med andra ord.
Men de blev goda med nykokt lingonsylt, som vi även bjöd mamma och pappa på innan de skulle åka utomlands.

Den 19 augusti fyllde min svärmor Irené 80 år.
Vi blev bjudna på 3 rätters middag på Big river camp i Storåbränna.
Tomas bröder Johan (hans fru och son), Henrik, Alva och Melvin var också med.
Jättegod mat!!!
Till varmrätt fick vi röding med smörstekt spetskål och murkelsås.

Förra tisdagen lyckades jag få in en metkrok i lillfingret.
Jag, Petter och Elias hade åkt för att fiska efter jobbet. Jag stod och skulle trä på masken på kroken när Petter gick förbi och råkade dra med sig linan med foten. Det ryckte till och kroken satt fast. Orubblig.
Så det var bara att ringa 1177 och åka på hälsocentralen. Det var så klart efter stängning, så vi fick snällt sitta och vänta tills jourläkaren dök upp.
Bedövningen gjorde jäkligt ont. Ondare än att ha kroken i fingret.
Han behövde inte trycka igenom den, utan kunde dra ut den samma väg som den kom in.
Nu har jag prövat det också. 

Kräftor, kantarell och västerbottenostpaj åt vi i fredags med Carina och Peter.
Så gott och trevligt på alla sätt och vis.

Är så glad att vi har så fina vänner runt omkring oss.
Jag tycker om när det är okomplicerat att träffas.
Det ska vara enkelt och avslappnat.
Och precis så är det med våra vänner.
Man ska till och med kunna gå i långkalsonger om man känner för det.
Det är givetvis roligt att klä upp sig vid vissa tillfällen också.

Nu när vi har återgått till jobb och skola så försöker vi få till livspusslet igen.
Moas operation i Umeå på vänster armbåge är inplanerat.
Tandläkartider i Östersund.
Föräldramöten.
Ja du vet säkert hur det är.
:O)