Leendet du sänder ut vänder åter till dig




måndag 22 maj 2017

Moa och jag åkte till Umeå förra söndag em, för att vara på plats på Norrlands universitetssjukhus på måndag morgon.
Denna gång för att träffa både Izabela och Per som är mer specialiserad på armbågar. Moas vänstra armbåge är ur led, och då har den anpassat sig efter det, med påföljd att hon har haft extra ont det senaste halvåret.
Detta har läkarna varit medvetna om i några år, men har velat avvakta med tills hon har växt klart och inte haft några större besvär av det.
Röntgenbilder togs och de visade att det inte fanns några tillväxtzoner kvar.
Så till hösten blir det operation (igen).

När vi ändå var i stan passade vi på att köpa skor till Moa tills hon ska gå ut 9:an.

På onsdag kväll passade jag och Tomas på att ta en promenad på "sjöbotten".
Det är lite häftigt att kunna gå där innan vattnet höjs.

På lördagen hade Strandbergets motor och fritid i Strand öppet hus med en massa kul, prova på att köra fyr och sexhjulingar, elcrossar och lite annat.
De hade snitslade banor i skogen man fick köra med fyrhjulingarna.
De bjöd även på korv, hade godisregn och tipsrunda. Och fint väder var det också.

När vi kom hem satte jag några nya smultronplantor då det var några som hade blivit gamla.

Sedan kunde vi sitta ute och äta middag efter att vi hade lagat maten på murrikkan.
Det blir så gott.

I går tog jag en långpromenad med Maria och sedan bjöd hon mig på fika på en brygga.
Det är livskvalitet.
Det är guld värt och en ynnest att ha fina vänner.
Att få tid att prata och umgås på tu man hand.
Då tankar jag massor av positiv energi.


Golfsäsongen började också i går så nu kommer jag nog inte se skymten av Petter och Tomas så mycket framöver.

Och kul att Sverige tog VM guld i hockey. Riktigt oväntat.

Med Tomas gröna fingrar blommar våra orchideer nästan året runt.
De är så otroligt fina.

På fredag morgon upptäckte jag att en sädesärla hade trillat ner i vår kamin genom skorstenen. Vem vet hur länge den hade varit där? 
Vår tanke var att fånga in den i en hink med lock och sedan släppa ut den, så att den inte skulle börja flyga runt i huset, och slippa bli ännu mera stressad, men när vi öppnade luckan flög den rakt ut genom altandörren.
Så slutet gott allting gott.
:O)

4 kommentarer:

  1. Mycket bra skrivet på bloggen som vanligt. /Tomas

    SvaraRadera
  2. Håller med föregående skrivare! Så fantastiskt att ha allt detta att gå tillbaka på och läsa/se kort på olika händelser som varit/inträffat i livets skeenden av både roliga och mindre roliga upplevelser/saker!Super!!

    SvaraRadera
  3. Hej vännen!Denna tappra Moa..som jag beundrar henne!!
    Visst är det livskvalitet med goda vänner..tänk om man inte hade haft dom!
    tack snälla gulliga du, för dina alltid så rara kommentarer hos mig!
    Ha en fortsatt fin Mors Dag! Kraaam Annika

    SvaraRadera
  4. Vad mycket du varit med om dessa dagar. Livet är mycket och långt ifrån rättvist. Jag tror Moa är glad för att hon har er. Hoppas hon kan slippa det problemet efter höstoperationen. Vänner är viktiga. Häftigt att ni kan gå på bottnen. Jag blir nostalgisk när jag läser om Umeå. Min favoritstad i Sverige.
    Kram Bosse

    SvaraRadera