Leendet du sänder ut vänder åter till dig




onsdag 14 mars 2012

I morgon är det 2 veckor sedan Moa opererade sig. Det har ju gått hur fort som helst.
 I dag var det dags att klippa upp gipset och ta bort stygnen som har kliat och irriterat lite.
Ingen av oss hade trott att såret var så långt. Det är hela 23 stygn.
 Moa får verkligen vara med om en det ena och en det andra, och klagar nästan aldrig, det är beundransvärt tycker jag.
Jag tror inte att det är så många som skulle vilja byta med henne.
Jag har tänkt mycket på vad vissa männsikor får gå igenom, medan vissa aldrig eller väldigt sällan behöver ens gå till doktorn, men har ändå en benägenhet att klaga över småsaker, kan jag tycka.
Jag har mailkontakt med en av läkarna (professor) på Akademiska i Uppsala som forskar på Moa, och vad jag förstår så finns det någon eller några fler barn som också har hypertrofi av muskler i övre delen av kroppen. Det skulle vara otroligt spännande och intressant att få komma i kontakt med de familjerna. Hittills har vi gått och trott att Moa är helt ensam om detta. Jag tänker på allt som vi har gått och burit på i snart 11 år utan att inte veta i stort sätt någonting.
Det kan bara bli bättre och bättre och....
:O)

4 kommentarer:

  1. Gokväll vännen!!
    Det är Moa och jag som går med gips!!
    Hon är verkligen beundransvärd!!! Håller med dej om...att dom som klagar...är egentligen inte de som skulle göra det!!
    Jag klagar heller aldrig..blir inte bättre av det..dom som känner mej..vet hur jag mår..och tänk så trist..att prata om sjukdomar när man ses!!
    Hoppas att allt skall lösa sig..för Moa..och att ni även kan få kontakt med andra föräldrar!!
    Ha en riktigt God Natt...vännen!!
    Kram Annika

    SvaraRadera
  2. Oj, det var ett rejält långt sår och hon är verkligen beundransvärd din dotter. Du också som mamma som får oroa dig och är en så bra mamma.

    Hoppas du får kontakt med dom andra familjerna och kan dela erfarenheter och stötta varandra.

    Kram
    Ingrid

    SvaraRadera
  3. Det var inget litet är hon fått din Moa. Jag antar att du kan lämna din mail till den läkaren i Uppsala och be honom lämna ut den till andra familjer i samma situation så de kan kontakta dej om de vill för att på så sätt komma i kontakt med varandra. Många kramar till er.

    SvaraRadera
  4. Oj, så många stygn och skönt att få ta av gipset. Inte kul när det är något med ens barn eller barnbarn.
    Hoppas allt blir bra.
    Ha det fint och kram från mig!

    SvaraRadera