Leendet du sänder ut vänder åter till dig




tisdag 6 september 2011

Står på egna ben

I slutet på januari 2009 gjorde jag de första inläggen på min blogg Brunkullans goda.
I dag blir det mitt 757 inlägg.
Vore det inte så roligt så skulle jag nog ha slutat för länge sedan.
Vissa perioder är det mindre att skriva om, och många gånger kan det även vara orken och tiden som inte finns.
Jag har kännt att jag har utvecklats ganska mycket under de här åren, för rätt vad det är så har jag funnit nya vägar och verktyg som jag kan använda mig av i utveckligen av bloggen.
Det jag har funderat mycket på är om jag enbart skulle inrikta mig på något specifikt ämne, som tex. att bara lägga ut recept, men då tror jag att jag skulle tappa sugen. Det är ju inte varje dag som jag provar nya recept. Och eftersom min mesta vakna tid består att ta hand om barnen och vara tillsammans med dem så är det den delen av mitt liv som känns mest angeläget att skriva om i bloggen också. Så jag kommer att fortsätta att blanda godispåsen med sött, surt och salt. Det är jag. Take it or leave it.
Jag har fått en del för mig uppskattad positiv respons om bloggen av männsikor som jag tex. träffar på affären. Det är roligt. Och jag blir framförallt väldigt glad. Det ger självkänslan en kick framåt.
Jag tror att det är själva skrivandet som driver mig mest. För det är verkligen roligt att skriva.
Sedan tycker jag det är roligt att dela med mig av sådant som jag tror och hoppas att andra ska ha nytta av, inspireras av, och kanske få sig en och annan tankeställare av.
Visst tar det en del tid, men jag ser detta som ett fritidsintresse. Och det är ett sätt för mig att uttrycka mig. Jag tycker själv att jag är bättre att uttrycka mig i ord än i tal. Jag har lättare att formulera mig i skrift, och tänker efter före.
Det är roligt att se tillbaka i backspegeln och se hur mycket som jag faktiskt har utvecklats överhuvudtaget. Jag är ganska stolt över att jag är den jag är i dag. Och det beror på all den erfarenhet jag har fått med mig, och kunnat lägga i "ryggsäcken".
Med tanke på allt som jag har gått igenom i mitt hittills 39 åriga liv så får jag vara nöjd. Det finns människor som har passerat i mitt liv som verkligen har försökt att trycka ner mig i skoskaften, och göra mig fullständigt värdelös. Men, en styrka i mig har gjort att jag har rest mig och borstat av mig det, och att har fått förmågan att se att det finns inget ont som har något gott med sig.
En viss bitterhet kommer alltid att finnas med mig. Men jag försöker se det som att hade jag inte varit med om allt som jag har gått igenom så skulle jag antagligen inte heller vara den jag är. Jag har lärt mig av livet. Alla har sina brister och fel. Det finns alltid något att jobba med sig själv. Utveckling.
 Jag vet vilka jag kan lita på, och vilka som verkligen ger mig positiv energi, och dessutom Älskar mig just för den jag är.
För att få mitt fullständiga förtroende. tillit och respekt är ett bevis på en äkta, ofta långvarig och god relation.
:O)

7 kommentarer:

  1. Hej!!
    Fortsätt blogga..precis som du gör!!
    Gillar verkligen att läsa din blogg...och tänk..känner igen mej i så mycket av det du skriver!!
    Detta inlägg precis som så många andra du skriver...är såå bra!!!
    Önskar dej en fortsatt mysig kväll!!
    Kramar Annika

    SvaraRadera
  2. En del av oss har av någon underlig anledning blivit måltavla för andra människors ondska ,illvilja ,avundsjuka och falskhet .Varför ?
    Säkert finns det flera förklaringar , men en av dem är att personen/personerna i fråga mår själva så dåligt så därför måste de ge sig på någon som de "anser" sig vara berättigad att göra illa . Med alla medel som står till buds ger de sig på en och fördärvar ens liv .Då först mår de själva lite bättre .

    Visst läker såren så småningom , men taggen sitter kvar och med det en önskan om att ens plågoandar ska få smaka på samma medicin någon gång .

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Jag tycker du har en helt suverän blogg, mycket tänkvärt, enkelt o vardagligt...
    Så fortsätt du,även dina recept har jag tagit del av.
    Många rosor till dej o din blogg

    SvaraRadera
  4. Du blogg är den mest läsvänliga i mina arkiv! Fortsätt som du gör och vill Katarina för du gör det väldigt bra :-) Kram Linnea

    SvaraRadera
  5. Jag gillar att läsa "blandbloggar" och visst är det mycket roligare att få skriva om lite av varje!
    Så klokt och bra du skriver!!

    Ha en fin onsdag! (här vräker regnet ner och det blåser från alla håll, men jag är ledig:))

    SvaraRadera
  6. Det är kul att läsa din blogg, så fortsätt skriva. Och som jag alltid sagt: du är duktig på att uttrycka dig i skrift. Gillar ditt receptarkiv, funderar på att prova något därifrån i helgen. Kram, Lena.

    SvaraRadera
  7. Jag tackar allra ödmjukast :O) Vad glad jag blir. Jag blir alldeles varm. KRAMAR till ER :O)

    SvaraRadera