Leendet du sänder ut vänder åter till dig




måndag 29 augusti 2011

I bland blir det mer tid för eftertanke. Både för det ena och det andra. Men i bland mer på det djupare och allvarligare planet. Och jag tror att det är viktigt att tillåta sig det också. För det går inte att blunda för sådant som är jobbigt och svårt. Jag tittade på Barn med cancer i går kväll, och det berör. Konstigt vore det väl annars. Det är många barn och vuxna som kämpar varje dag mot cancer och andra svåra sjukdomar.
I programmet är det en ung tjej som dör. Det är inte rättvist. Det tycker i alla fall inte jag. Vem vill bli sjuk?
Det faller sig naturligt att tanken slår mig att även jag eller någon av mina närmaste också kan bli allvarligt sjuk. Ingen sjukdom är bättre än den andra. Jag ser varje dag jag är på jobbet hur sjukdomar förändrar människor, allt från cancer, parkinson och alzheimer. 
Döden är en del av mitt arbete. Det kan vara jobbigt när det är en person som jag har lärt känna under många år dör, och vissa är det lättare att knyta närmare band till. Samtidigt när jag vet att det har haft ett långt liv så kan det vara skönt för dem att få somna, för det är många som tycker att de har gjort sitt här på jorden. De önskar inget hellre än att få dö.
Men, när det gäller sjukdomar och främst barn blir jag ledsen.
Det griper tag i hjärtat och liksom snörper om.
Som tur är, är det många barn som är tappra, riktiga hjältar.
Och sjukvården ger den bästa tänkbara vården de kan få. De flesta är rätt person på rätt plats. Människor med ett stort hjärta och mycket emapti.
Många överlever, men resan dit kan vara lång och krokig.
Många känslor. Gråt men säkert även många skratt också, för att orka överleva.
En andra chans är ett annat tvprogram där jag får samma eftertanke.
På ett ögonblicks verk kan ett liv förändrats totalt.
Visst kommer tankarna varför det inte kunde tagit lite hårdare så har de sluppit ett liv i rullstol och hjälp med allt dygnet runt. Men, allting måste ha en mening. De har en uppgift att fylla. Tiden var inte slut.
Vad mitt liv har att utvisa får jag se. Mitt mål är i alla fall att hålla mig frisk, bli gammal och vara aktiv.
::::::::::::::::::::::::::::
Det blev ingen skolstart för Elias i dag. I går kväll när han hade lagt sig så tyckte jag att han kändes varm, och mycket riktigt så hade han över 39 grader feber, igen. Det känns som både han och jag blev lite snuvad på konfekten. Jag hade faktiskt sett fram emot att få vara med honom och de andra två på skolan i dag. 

5 kommentarer:

  1. Först hoppas jag att Elias mår bättre!
    Sen måste jag ännu en gång säga...att du skriver så otroligt bra!
    Griper verkligen tag i en.
    Ja du detta med cancer...min pappa dog ju hastigt förra året. Gick på 3 v...aldrig varit sjuk och så helt plötsligt har han cancer..på flera ställen. Visst han var 78 år..men pigg som en 40 åring.
    Men håller med dej om..att visst är det orättvist..när barn och ungdomar drabbas!
    Vet ju hur det är att gå och vänta på besked...om man har det el inte...jag gick för ngn månad sedan och väntade. Men som tur är...har jag bara lätta förändringar. Men jag kan säga..att jag såg döden i vitögat!
    Phu..blev en lång kommentar!
    Kram på dej..och ha en fortsatt underbar dag!!

    SvaraRadera
  2. Jag såg också programmet och det berör mig djupt i hjäretroten . Det som även berör , är som du säger , personalen , och deras uppriktiga empati , medkänsla och kamp att lindra och hjälpa , men även ärligt tala om vilka chanser man har att bli frisk . Svårt att ta in , men nödvändigt , för lögner hjälper föga .
    Det sägs att LEVA ÄR ATT DÖ EN SMULA , så känns det när man får ta del av slika människoöden !

    SvaraRadera
  3. Nu har jag inte sett något av de TV-program du nämner (har valt bort TV en period), men som alltid när man blir påmind om hur förgängligt livet är, blir jag desto mer övertygad om att leva varje dag som om det vore den sista. Ta till vara på varje sekund och njuta av livet.

    Men, för det behöver ni ju krya på er, framförallt Elias. Förstår att besvikelsen var stor idag, lille stackarn!

    Kram på er!

    SvaraRadera
  4. TACK Annika för din komplimang om mitt skrivande :O) det mesta kommer direkt ur hjärtat, det ena ger det andra och det mesta som jag skriver om är sådant jag har självupplevt, sådant jag tycker, tänker och känner. Jag har nog alltid tyckt om att skriva ända sedan jag var liten.

    Det är just olika livsöden vi lär oss så otroligt mycket av :O)

    Det är klart att vi ska NJUTA av livet Anneli :O) KRAMAR OM ER!

    SvaraRadera
  5. Tack..snälla du för dina kommentarer hos mej!! Värmer skall du veta!
    Ja..tänk..såå mysigt det hade varit att träffas på en fika!!
    Häller med dej..är övertygad om..att vi hade haft massor att prata om!!!
    Var rädd om dej vännen!!!
    Kram Annika

    SvaraRadera