Leendet du sänder ut vänder åter till dig




fredag 4 februari 2011

Jag saknar Lotta.
Hon fattas mig. Min söta och goa vän.
Det har snart gått 3 år sedan som jag blev tvungen att ta det absolut tyngsta beslutet i mitt liv.
Jag kan fortfarande fundera på om jag gjorde rätt.
Lotta dog i mitt knä.
Hon som spred så mycket glädje omkring sig.
En trogen vän som alltid var lika glad och viftade på svansen när vi kom hem.
Vem eller vad kan bli mera trogen och tillgiven än en hund?
Jag hoppas att hon har det bra där hon är.

:O)

4 kommentarer:

  1. Usch ibland måste man fatta svåra beslut.
    Kram
    Hanna

    SvaraRadera
  2. Förstår att du saknar henne. Jag har gått igenom det där några gånger och bävar för när jag måste mista min Sigge-kompis.
    Ha en bra dag.

    SvaraRadera
  3. Vi kommer väl ihåg lilla, söta Lotta som så snällt hoppade in i vår bil när vi skulle på utflykter tillsammans med er.
    Hon var så otroligt tillgiven och go.
    Hon sover säkert gott på Strand.
    Gun

    SvaraRadera
  4. Hanna! Ja och sedan fundera på om det dessutom var rätt beslut. KRAM!

    Tack Anna, jag hade en bra dag i går. Jag vet inte om jag kan skaffa någon fler hund just för att det blir en sådan otrolig saknad, och om jag måste ställas i samma situation igen att behöva avliva en älskad och trogen vän. Kram Katraina :O)

    Gun! Jag tror också att hon "sover" godast där hon trivdes bäst. Kram :O)

    SvaraRadera