Så mycket bättre



Vilken tur att jag har en teknisk kunnig sambo. Han fixar så gott som allting. Han satt inte i många minuter i går kväll och letade på datorn så hittade han ett sätt så att jag kan föra över bilder till bloggen igen. Snacka om att jag blev glad. Så nu hoppas jag att det ska fungera framledes också.

Bilden visar det jag möttes av i söndagsmorse när jag vaknade. Vitt vitt vitt. På lördagen var det höst och på söndagmorgon vinter. Så snabbt kan det alltså gå. Det snöade inte när jag gick och la mig och det snöade inte när jag klev upp. Så snön har liksom smygit sig in därimellan när jag sov helt enkelt. Och kallare har vi också fått, ner till -10. 

 


I trädet satt en massa pilfinkar. Det verkade nästan som att de hade samlats till ett möte. Det såg riktigt trevligt ut. Undrar vad de pratade om?
Jag har nu sett två program av Så mycket bättre, och de gör ju verkligen helsköna tolkningar av varandras låtar. Petter verkar vara en supertrevlig person. Det är ett härligt sammansatt gäng. Det som slår mig är att Eric Gadd hade passat in i det gänget. Av vilken anledning jag tycker det vet jag inte riktigt, men känslan säger det. Programmet påminner om stjärnor på slottet. Tänk vad häftigt om de kunde göra ett program med helt vanliga, okända människor med olika bakgrunder och erfarenheter. Det tror jag skulle bli riktigt riktigt bra tv. Men tyvärr verkar det som att man måste vara kändis.
I går lyssnade jag på P4 extra med Lotta Bromée som intervjuade Christer Sandelin, och det gav mig en oväntad, men intressant bild av honom. Det var starkt av honom att berätta om hans tablettmissbruk, hans panikångest och sömnsvårigheter, som ledde till en ond cirkel. Men fick en annan vändning till något bättre, Så mycket bättre.
:O)