Leendet du sänder ut vänder åter till dig




fredag 23 juli 2010

Äntligen!

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det ju, och det kan jag verkligen säga om mina pioner. Som jag har väntat på att de ska slå ut. Jag har varit och tittat till dem flera gånger per dag för att se hur långt de har kommit. Lite orolig för att blåsten ska förstöra dem.
Det som har förbryllat mig är att när de är i knoppstadiet så kryllar det formligen av flugor på dem. Det skulle vara intressant att få veta varför? Det är kanske någon som vet?
Jag har nu varit ledig från arbetet i 3 veckor, och jag har tre härliga veckor kvar.
Vädret är minst sagt lynnigt. Den där riktiga sommarvärmen har vi inte fått känna av många dagar. Därför blir jag lite sur när det pratas om den rekord höga värmen och torkan i stora delar av landet. Det är definitivt ingenting som vi är bortskämda med här. Men jag ska heller inte klaga för det ger ju mig även utrymme att göra sådant här hemma som jag varken hinner eller orkar med när jag arbetar. Jag har under flera år tänkt städa mitt toalettskåp. I går blev det gjort, och känns så oerhört skönt. Två fulla plastkassar fyllde jag med sådant som jag trodde var bra att ha. Så mycket "skit" som jag har samlat på mig. Men det är ju så att det jag släpar med mig hem måste ju även släpas bort också någongång. Men det gör sig definitivt inte själv.
Jag skulle inte tacka nej till ett besök av Ernst eller Martin, och jag skulle gärna bli bjuden på middag av Per och en god efterrätt av Leila. Det ser ju så enkelt ut för dem allihopa. De är lika stora inspirationskällor, men det är lättare sagt än gjort att göra ord till handling. Men det är i allafall ett rent nöje att titta på dem.
Mina blommor har även denna veckan fått lite ny jord. Det har blivit en återkommande syssla varje sommar. Jag brukar inte finna varken tid eller ork till att sätta om blommorna på våren, och det är behändigt att stå ute bakom väggen där jag kan söla på bäst jag vill. Och jag har inte märkt av att blommorna skulle må dåligt av det, snarare tvärtom.
Jag pratade i dag med Maria och vi var fullkomligt överrens om att man skapar sina egna behov. Och vi är båda lika glada över att vi har samma intresse och behov av att motionera. För har vi inte fått röra på oss på några dagar blir vi nästan folkonda. Det blir som ett gift. Och det är ju inte bara själva motionen vi vill åt utan även den sociala biten att träffas och prata. Vi förenar nytta med nöje helt enkelt.
Och när jag har motionerat får jag även unna mig något gott i bland till kvällsteet och just i kväll blir det glass. MUMS!
:O)

2 kommentarer:

  1. Hej på dig!
    Nu har vi varit 2 veckor i Republiken i vår pyttelilla stuga och oj vad jag älskar klimatet, maten, lugnet och allt det andra man njuter av här uppe. Var glad att dina pioner just slagit ut för mina var klara långt innan vi åkte hit upp från vårt torp nere vid Vänern.
    Jag fasar för att se min torpträdgård nu för så varmt som det varit där nere har väl allting vissnat ner. Hugaligen.
    I morgon bitti går vi upp runt 04.00 och packar oss härifrån tills vi kommer tillbaka nästa år. Det känns också visset.

    Ha det jättebra

    Maidi

    SvaraRadera
  2. Hoppas att resan hem gick bra Maidi. Här har regnat så mycket de sista dagarna så pionerna börjar att tappa blad, vet inte om det beror på att de blir för tunga? Har en knopp kvar så jag får njuta av den så länge det varar. Blommor förfyller tillvaron. Kram Katarina.

    SvaraRadera