Leendet du sänder ut vänder åter till dig




onsdag 2 juni 2010

Lite av varje

Nog måste det ha gått lite för långt när jag står och funderar på vad det är för lägenhetsnummer på tvätten som jag just stoppade in i min egen tvättmaskin?
En liten arbetsskada kanske? Ja det får jag nog räkna med.
Det känns som att det är välbehövligt och passande med semester snart.
6 sköna veckor ska jag ha. Är faktiskt lite spänd på vad den här sommaren har att erbjuda. Jag hoppas ju förstås på mycket sol och värme, och en och annan regnskur förstås. Det hör också sommaren till. Det är lite svårt att förstå att vi redan är inne i juni. Nästa fredag är det skolavslutning.
Från och med då är Petters fritidsplats uppsagd. Och i och med det är en viss trygghetskänsla borta hos mig. Det var inget lätt beslut att ta, men samtidigt måste jag också inse att han blir 10 år om en månad, och de flesta klasskompisarna har gått hem direkt efter skolan hela det här året.
Det är alltså dags att släppa lite på hans egna ansvar.
************
Den här veckan blev inte riktigt som det var planerat. Petter skulle ha åkt med klassen till Östersund på Jamtli i måndags, men i lördags ramlade han i sjön i Strand och i och med det så drog han på sig en rejäl förskylning och feber. Han fick stanna hemma och kurera sig. Tanken var att han skulle ha stannat i stan och sovit över hos faster Kickan och Janne. Som tur var piggnade han på sig till i går em. så jag kunde skjutsa in honom så att han fick gå och titta på Joe Labero. Det var hans julklapp av faster och Janne, och något som Petter hade sett fram emot i ett halvår.
Under tiden som Petter var där så fick jag kvalitetstid med min kära storasyster. Något som vi väldigt sällan får. Vi tog en härlig kvällspromenad i solen och på Torvallas härliga gång och cykelbanor. Gud vad jag saknar det här. Tänka att kunna gå i skogsmiljö eller vid vatten hur långt som helst utan att gå tillbaka samma väg.
Annika och jag pratade om dittan och dattan och det kändes så bra. Blev förstås lite avis då hon berättade om resan till Österrike (bussresa) som hon ska göra senare i sommar. Jag vill också!!!
Det är förjäkligt att allting ska hänga på pengar.
*****************
I måndags var det möte på skolan om vilka klasskompisar och fröknar som barna kommer att få till hösten. Jag känner mig riktigt riktigt nöjd. Alla tre hamnar i klassrummen på samma sida av skolan. Petter och Moa får klassrummen bredvid varandra och Elias strax bortanför. Det känns tryggt och bra.
I går var Gunnar och jag på utvecklingsamtal på dagis och det var faktiskt med lite vemod i hjärtat.
Även om det inte är dags för avsked riktigt än så inser vi att det snart är dags att lämna dagis efter
8 år. Det är ju en hel livstid känns det som. Det är tur att det är nära så blir det lättare att vi stöter på varandra i bland.
:O)

1 kommentar:

  1. Mm, vemodigt att lämna dagis men det verkar som om det blir fint, man skulle nog krokna av att fortsätta frakta stövlar och galonisar t/r dagis till slut ;-) Skog är härligt, vatten är härligt. Det ger liksom ro på något vis. JätteKram

    SvaraRadera