Tjuvknäppte

I går kväll efter middagen ville Moa att studsmattan skulle fram och bestämde sig för att gå ut och skotta bort snön på baksidan.

Hon ville minsann inte vänta en hel månad på att snön ska smälta bort av sig själv.

Hon var lite trött och vresig när hon gick ut så vi stod och tittade på henne genom vardagsrumsfönstret och såg hur hon verkligen ansträngde sig, men det var helt enkelt för mycket snö och den var alldeles för hård.

Viljan var god men hon fick efter många försök ge sig.

Och välkommen in i röran förresten. I tisdagskväll när jag kom hem från Stockholm möttes jag av detta kaos. Men för en gång skull var det ett positivt kaos.

Gunnar hade räknat ut att hinna tapetsera färdigt innan jag kom hem, han skulle överraska mig, men tapeterna hade inte hunnit komma så han kunde inte sätta i gång förrens i går em.

Förarbetet hade han hållit på med sedan söndagkväll.

Jag hade sett framför mig en fondvägg med någonting modernt mönster på, men efter många om och men och tips och råd om att det skulle bli "för mycket" så bestämde vi oss för enfärgade tapeter, och det är jag jätteglad för i dag. Rummet känns så mycket varmare med den röda tapeten längst ner i rummet, och passar kanonbra ihop med den ljusgråa tapeten. Det ena ger det andra så nu vill vi ju ha nya möbler också. Ja vi får försöka ta en sak i taget och inte förhasta oss. Det känns i alla fall fräscht och fint på väggarna. Det är tur att Gunnar får sina infall då och då.

:O)