En bra eller dålig dag???

Vad är det som gör att vissa mornar kliver man upp ur sängen med ett skutt och allt går utav sig själv, medan andra mornar är det helt tvärtom?

Det där har jag grunnat många gånger på vad det beror på.

Det är ju en avsevärd skillnad när dagen går på räls och allt känns lätt och glatt, än när dagen startar med det motsatta.

Och det går ju inte riktigt styra det heller. Det bara är så.

Visserligen kan det förändras under dagens lopp åt båda hållen beroende på vad som händer.

Mycket beror givetvis på vilken inställning man har själv.

Jag har märkt att det är mycket lättare på något märkligt sätt att med sin negativa inställning dra med sig flera eller en hel grupp. Glädje smittar också av sig, men tyvärr inte på samma sätt.

Det jag också har funderat på många gånger är vad eller vem det är som ger en rätten att kasta ur sig spydigheter och i bland också rena påhopp?

Jag vet av egen erfarenhet att jag kan vara känsligare vissa dagar medan andra dagar viftar jag bort det som om jag knappt har hört det.

Är det dock en känslig dag så kan det kännas både kränkande och sårande.

Det finns ett talessätt om att det bara är att bryta i hop och komma igen, men hur många gånger ska man orka göra det egentligen? Tillhör det livet? Måste det vara så?

Personligen skulle jag vilja tro gott om alla, för jag tror att alla i grund och botten vill vara god, men på vägen händer det något som gör att man både blir oärlig och oäkta. Själv har jag snubblat dit många gånger och kännt mig fruktansvärt lurad, men det är också någonting som man tydligen ska lära sig här i livet att inte lita på alla.Upptäckten hur verkligheten faktiskt är, är inte så rolig alla gånger.

Jag är allergisk emot fjäsk och inställsamhet. För det handlar bara om att dra det till sin egen fördel.

Därför är det skönt att jag nu i vuxen ålder känner att jag både törs och kan gå min egen väg. Jag är stark nog att stå på egna ben och klara mig själv. Jag vet vad jag vill och styrs väldigt lite av vad andra tycker och tänker.

De som kan få mig på fall är i så fall barnen i vissa avseenden. Men det är väl så med dem man älskar och står en väldigt nära?

Jag står upp för den jag är.

Men dit skulle jag givetvis inte ha kommit om jag inte fått gå den ibland hårda och krokiga vägen hit.

Sköt om er och ta det lugnt med elden och fyrverkerierna i kväll.

P.S Inlägget tog en liten annan vändning på slutet än det ursprungligen handlade om, men det ena ger det andra och det är en charm i sig.

;O)