Det är lätt att döma en annan människa. Egentligen alldeles för lätt. Och det är skrämmande. Personen i fråga får inte en ärlig chans.

Första intrycket avgör väldigt mycket inställningen till en annan människa.

Samtidigt så spelar personkemin en väldigt stor roll. Stämmer inte den så kan det vara svårt att rätta till vad man känner för personen.

Jag tror också att det lätt att döma andra eftersom vi är så otroligt olika varandra som individer. Vi förstår helt enkelt inte varandra.

Men det är inte förrens man verkligen lär känna personen eller någon motbevisar ens ev. felaktiga intryck som man förstår och kan ändra uppfattning.

För allt som oftast finns det en bakomliggande orsak till varför personen beter sig si eller så.

Det jag tror att man måste tänka på är att ingen är felfri. Alla gör sina misstag, säger eller gör saker i ett oövertänkt ögonblick, helt beroende på i vilken sinnesstämmning man är i.

Då måste det finnas utrymme för att från en eller flera parter förlåta, be om ursäkt och/eller förklara. För det är sällan ens fel att det uppstår missförstånd.

Man kan inte tycka om alla men vi kan bete oss som vuxna/folk.

Det är en otroligt skön känsla att ändra uppfattning om en annan människa. Det är som en slags befrielse från något som jag i grund och botten inte vill vara.

Det går att börja tycka om en människa som man inte i sin vildaste fantasi trodde skulle göra.

:O)