Av en ren tillfällighet så började jag titta på Stjärnor på slottet förra lördag.
Jag måste säga att jag blev riktigt överraskad.
Det första programmet handlade till största delen om Siw Malmqvist. Vilken härlig människa. Trots sina framgångar och kändhet så är hon inte någon som skrävlar om det.
Hellre tvärtom.
I dag handlade programmet om Björn Ranelid. En person som jag har blivit riktigt nyfiken på som person. Han växer i mina ögon och fascinerar mig i mångt och mycket. Han utmärker sig från mängden av människor, samtidigt så har han inget behov att briljera över någon annans proffession. En man med stort hjärta. Och otroligt ödmjuk till livet.
Han har blivit fruktansvärt behandlad både som barn då han hånades för sin läpp och även nu som vuxen, framförallt av media i alla former.
Dessutom har han tinnitus som besvärar honom dygnets alla timmar efter att han som barn ramlat och skadat huvudet.
Därför är det ett under att han ändå orkar stå kvar och behåller samma rakryggade självkänsla.
Han berör.
Han törs vara den han är och står för det han brinner för.
Ordet.
:O)
Håller helt och fullt med dig! Har inte förstått hur illa behandlad han blivit. Det är helt otroligt, och varför? Såg några smaskiga rubriker på nån kvällstidning om honom igen, men det är väl många som har blivit träffade mitt i prick kan jag tänka!
SvaraRaderaEn fin människa tycker jag med.
Christina
Hej Christina! Vad roligt att du har läst min blogg och kommenterat.
SvaraRaderaJag tror att Björn inte följer det mönster som vi förväntas göra, han väljer sitt egna mönster och det sticker i ögonen på folk. Dessutom tycker de som kritiserar honom att han är fåfäng och det ska tydligen inte en man få vara heller.
Jag tycker han klär sig otroligt stiligt och fräscht.
Jag imponeras av hans vårdade språk. En väldigt intellekutell man.
Björn är spektakulär.
Mvh. Katarina.