Det är juldagskväll.

Jag är inte på hemvändardisco. Jag må upplevas som en ytterst tråkig person, men kroglivet lockar mig inte längre. Det ger mig ingenting att berusa mig, och sedan dagen efter känna en fruktansvärd ångest och sprängande huvudvärk.

Nä jag sitter hellre hääääär :O) och har det lugnt och skönt, sippar te och tänder ljus.

Jag har kanske ätit lite mera än vad jag brukar så det är tur att det är karuschaband i tightsen :O)

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Jag lyssnade på nyheterna i bakgrunden där de sa att i morgon är det 5 år sedan som den fruktansvärda tsunamivågen sköljde med sig ca. 250000 människoliv. En kvinna de intervjuade åkte till Thailand med sina 3 barn, men kom hem ensam. För det finns inga ord. Jag blir djupt berörd. Det går bara inte att föreställa sig det fruktansvärda och overkliga.

Det som inte fick hända, hände.

Jag kände mig lika djupt berörd förra veckan då jag hörde att mobbning skördat ännu ett offer helt i onödan. En 11 årig pojke orkade inte leva, utan valde att ta sitt liv för att slippa sina plågoandar. Det värsta var, tycker jag att de vuxna brast totalt i sitt ansvar då de menade att de inte visste/förstod att det var så allvarligt, och att de tyckte att de hade gjort vad de kunde.

Det behövde hända igen innan de som plågat denna pojke insåg vad de hade gjort. Jag hoppas uppriktigt att de skäms så mycket att de påminns om det varje dag så länge de lever.

När man är i den åldern vet man vad man håller på med. Det går inte skylla på att de är barn och inte förstår bättre.

Jag vet hur det känns att bli retad. Det sitter fastetsat som ett fult ärr.

Jag glömmer aldrig hur mina plågoandar utstuderat, oprovocerat och succesivt bröt ner och tillintetgjorde mitt självförtroende. Många vuxna/lärare var inte bättre, fast på ett annat sätt.

Jag hoppas att denna 11 åriga pojke har det bra där han är nu. Jag tycker bara så fruktansvärt synd om hans föräldrar som i princip stod helt maktlösa.

Ingen ska behöva utsättas för mobbing i dag. Det ska finnas handlingsplaner som ska sätta stopp för denna hänsynslösa kränkning som både barn och vuxna blir utsatta för.

Och det är vi vuxna som bär det absolut yttersta ansvaret att se till att så skall det bli.