Leendet du sänder ut vänder åter till dig




onsdag 11 november 2009

Livspusslet

Vi har börjat med vaktavbyte här hemma.
När jag går ut kommer Gunnar hem eller tvärtom.
Nä då skämt å sido, det bara känns så i bland. Vi hinner med nöd och näppe mötas i dörren och dra det viktigaste som måste kommas i håg.
Det är inte enkelt att få i hop alla pusselbitarna. Det krävs verkligen planering och framförhållning. Vissa veckor är värre än andra och det är väl tur att alla veckor inte ser lika ut. Det som känns bra ändå är att vi är samspelta. Vi har lyckats klämma in så att vi båda kan träna två dagar i veckan var. Det mår vi bra av och vi får egentid.
En svårlagd pusselbit är maten. Att lyckas göra en matsedel för hela veckan utan att få med något slags halvfabrikat varje dag är i det närmaste helt omöjligt. Larmrapporter ekar i huvudet om vad som inte är bra för oss att stoppa i munnen. Är det inte korv så är det smakförstärkare. Och barna som älskar korv, och bacon likaså.
Det ställs höga krav på oss föräldrar. Inte minst från skolan tycker jag. Jag bävar faktiskt inför nästa år då jag har tre stycken som ska ha med sig utedagsfika, gympakläder, badkläder och frukt på olika dagar. Vintern är värst då de även förväntas ha skidor och skridskor med sig, samt kläder och skor efter väder året runt. Vad kostar inte det? alla har kanske inte dem ekonomiska möjligheterna, helst om man är ensamstående.
Jag tycker ändå att jag brukar lyckas ganska bra med att se till att allt ska fungera.
Det är kanske inte så konstigt att jag blir så där förlamande trött när kvällen kommer trots allt.
See you later alligator.
:O)

2 kommentarer:

  1. Utan korv hade den här familjen inte överlevt. Så det får nog vara vilka tillsatser det vill i den.

    Men en gång skickade LG en hel ko till slakteriet för att göra korv av. Det blev 300 kg av den godaste korv vi någonsin ätit!

    SvaraRadera
  2. Va häftigt! :O) en hel ko. Kan tänka mig att den korven var extraordinär. Jag tror som så att man får gå efter det sunda förnuftet. Lagomt är bäst, ingen överdrift alltså, så klarar man sig långt.
    Stor kram Katarina.

    SvaraRadera