Leendet du sänder ut vänder åter till dig




lördag 24 oktober 2009

Varför ska hon be om ursäkt?

Jag läste i en veckotidning för ett tag sedan om en kvinna som ställde en fråga till en relationsexpert.
Hon beskrev situationen som att det är hon som sköter rulejansen hemma på veckorna då hennes man jobbar borta.
I våras gick hon en kurs på två veckor genom jobbet och var då tvungen att vara hemifrån under dessa veckor. Henens man tog semester för att kunna sköta hem och barn när hon var borta. Hon hade knappt lämnat huset förrens både hennes mamma och hans mamma och syster kom och erbjöd sig att hjälpa till, de lämnade matlådor i frysen och tog hand om barnen, trots att han hade semester. Aldrig att de hade gjort något sådant för henne. Hon tyckte visserligen att det var snällt att hjälpa till, men varför ska män ha hjälp och inte vi kvinnor?
Vid en släktträff slapp det ur denna kvinna vad hon kände och med ens hade stämmningen blivit tryckt. Båda mödrarna och systern kände sig påhoppade och hade sagt att de "bara velat hjälpa till". Hennes man tycker att hon ska be om ursäkt, men det vill hon inte. Hon förstår inte varför hon ska behöva göra det. Hon tycker att i så fall ska de be om ursäkt för sitt urmodiga sätt att tänka.

Experten svarade att det kan ha varit sättet den här kvinnan framförde sin kritik på som de hade reagerat på. Hon tyckte inte att hon skulle backa för sina åsikter. Hon skrev att det är de stereotypa könsrollerna som fortfarande lever kvar, trots att vi vill se oss som jämställda. Både män och kvinnor förlorar på att dessa gamla roller bevaras.
Genom att hennes man fick all denna hjälp så säger man ju samtidigt att man inte tror att han har kapaciteten att klara av att sköta hem och barn.

Just det där sista fick mig att vakna till ordentligt. Det kanske är så det är? Att vi kvinnor tror inte att män har förmågan. Därför tar vi av dem det att just få försöka. Och när de ser att de inte behöver så försöker de inte heller. En ond cirkel alltså.
Ur min synvinkel så tycker jag att män är vuxna så de ska kunna se själva vad som behöver göras, medan män tycker att vi kvinnor ska tala om för dem vad de ska göra. Män tycker också att vi har olika nivåer på hur vi vill att det ska vara. Och vi kvinnor undrar hur länge vi ska få vänta innan de ser att det tex. behöver dammsugas eller sätta på en tvättmaskin.
Jag läste en liten notis om att mer än var fjärde svensk lägger minst en timme per dag på att hålla ordning hemma. Det motsvarar över 40 arbetsdagar per år.
Det kanske inte är så konstigt att vi bränner ut oss.

2 kommentarer:

  1. Det är precis som du skriver Katarina!
    Det finns så många exempel på att vi kvinnor ibland tror att männen är "sämre" på att städa m.m i hemmet. Jag är en av de som tror det, jag gör allt helst själv och vill gärna inte ha spontan hjälp av t ex. Simon när jag lagar mat, städar om jag inte nödvändigtvist ber om det!

    Kram på dig Katarina!

    SvaraRadera
  2. Absolut. Säger inte att alla kvinnor är så, men det nog väldidt vanligt att vi tar patent på at klara av att sköta hem och hus. Och framförallt, görs det inte på vårt sätt så är det sällan rätt. Precis som du skriver, om man får kommentarer att man gör saker fel, eller dåligt, varför ska man då anstränga sig..... Är en av dom som ofta får påminna mig om det när jag flöjer runt hemma med damvippor och trasor.....
    Kram
    Lena

    SvaraRadera