Leendet du sänder ut vänder åter till dig




onsdag 26 augusti 2009

"Jantelagen är som ett tandtroll"

Jag tänker i detta inlägg citera bitar från Tomas Östenssons ledare i senaste tidningen affärsnytt som jag tyckte var otroligt bra skrivet, och som fler borde få ta del av.
Det handlar om nått som finns där, som alla har i sig mer eller mindre, men som få erkänner att man har.
Jag pratar om Jantelagen-även känd som avundsjuka.
Har du någon gång tittat snett på arbetskollegan för att hon blev chef, eller undrat hur grannen kan ha råd med nya bilen?
Gläds du mer åt andras olycka än framgång?
Har du svårt att klappa någon på axeln och säga; snyggt jobbat, eller grattis till nya företaget-hoppas det går bra för dig!
Då följer du den enda lag vi inte ska följa; jantelagen.
Avundsjuka och misstro är de främsta skälen till att fenomenet överhuvudtaget finns.
Med nog stor spade kan vi begrava Herr Jante en gång för alla. Vi behöver honom inte, vi har ingen nytta av honom, han tillför inget.
Jantelagen är som ett tandtroll.
Jag kan ärligt erkänna att jag brukar bli avundsjuk på människor. Men för det missunnar jag dem inte det de ska göra, tex. resa eller köpa någonting åt sig själv. De flesta jobbar och sliter för sina pengar och väljer också därför vad de vill lägga sina pengar på.
Sedan kan jag personligen tycka att det skulle vara fruktansvärt trist att bara lägga pengarna på hög och aldrig göra någonting för dem. Att bli gammal och inte ha gjort, sett och upplevt någonting i sit liv skulle kännas som ett innehållsfattigt liv.
Att man har gått miste om så mycket.
Orättvisa kommer vi aldrig i från när det gäller löner. Men skulle vi hela tiden gå omkring och vara missnöjd så måste man försöka göra någonting åt sin situation. Ingen annan kan göra det åt mig/dig. Jag har valt att inte utbilda mig på högskola eller universitet (än så länge iaf) och jag har därför heller inga studieskulder. Jag har ett fast jobb och har själv valt att jobba 85%. Jag vill ha livskvalitet. Livet handlar inte bara om att jobba.
Jag vill så otroligt mycket här i livet och önskar mig massor med pengar, men jag tror att skulle jag kunna göra allting det där som jag vill och köpa allt det där jag vill ha så skulle jag antagligen tappa känslan av hur mycket jag uppskattar det när jag väl får göra det.
Och när jag ser mig omkring så är jag rik. Jag är otroligt rik. Inte på pengar men på allting annat. Det är värt mer än allt guld i världen.
Jag ska bli bättre på att tala om för människor om de har gjort någonting bra och även säga till dem jag tycker om att jag gör det.
Jag slänger jante i soporna, och dyker han upp någon fler gång så ska jag direkt mota honom i grinden.

3 kommentarer:

  1. Du är en klok tjej Katarina! Jag skriver under på allt! Visst skulle det vara toppenkul att ha en massa pengar och kunna göra precis allt man drömmer om, men det viktigaste är ju faktiskt inte det...
    Kram
    Towa

    SvaraRadera
  2. Om Jante är som ett tandtroll kan vi göra som man gör med troll, dra fram dom i ljuset så spricker dom. Att säga till någon, åh vad kul, jag blir avundsjuk gör att det inte känns så farligt... Kram

    SvaraRadera
  3. Kanske vi ska börja en bloggarkedja med uppmaningen "Bort med Jante"? Håller med Jenny - ut med dem i ljuset!!

    Klart jag är avundsjuk - ofta på de som kan, orkar, hinner. Men knepet är ju som sagt att ändå kunna glädjas för andra och unna dem framgång, lycka eller vad det nu kan vara.

    SvaraRadera