Leendet du sänder ut vänder åter till dig




torsdag 9 juli 2009

Blir man snäll av pepparkakor?

Efter mannagrynsgröten och ägget så tog jag mig några pepparkakor till teet i dag.
Jag tycker att pepparkakor är goda i lagom mängd. Risken är stor att jag får halsbränna annars har jag upptäckt. Jag äter gärna pepparkakor med ost på.
Jag satt och funderade på om pepparkakan är en underskattad kaka? som man bara vill äta på julen? och blir man verkligen snäll av dem?
Detta är kanske onödigt vetande men när jag ändå började fundera över detta så gogglade jag på pepparkakor och hittade en del intressant information.
Första dokumenterade ätandet av pepparkakor i Sverige daterar sig till 1300 talet. Det finns noteringar från 1444 om att nunnorna i Vadstena bakade och åt pepparkakor för att underlätta matsmältningen. Det var de många kryddorna som lindrade nunnornas magbesvär. På den tiden ingick förutom de traditionella kryddorna kanel, ingefära och kryddnejlika även peppar, kardemumma, anis, fänkål, cederolja, citron- och pomeransskal i degen. Som sötningsmedel användes honung.
Svensk-norsk-danske kungen Hans, som regerade 1497-1501, blev ordinerad pepparkakor av sin doktor. Anledningen var att kungen ofta var på uselt humör, och det var en allmän uppfattning att man blev glad av pepparkakor.
Från början formades pepparkakor i utsnidat trä men med industrialismen föddes pepparkaksmått av bleckplåt. Dessa användes för att forma utkavlad deg. Den mest kända formen är hjärtat, en kärlekssymbol som användes i klostren. Grisarna representerade livets välfärd och änglarna stod för godheten.
I dagens pepparkakor finns ingen peppar. Att pepparkakan heter pepparkaka kan också ha sin förklaring i att peppar var det folkliga namnet på alla exotiska kryddor och att man egentligen menade kryddkaka när man sa pepparkaka.
Pepparkakan som önskekaka. Det finns en barnlek med pepparkakan som levt vidare genom århundraden: om man trycker en pepparkaka på mitten och den delar sig i tre delar får man tyst önska sig något man vill ska bli verklighet.
Det kan alltså vara värt att pröva- om man vill bli snäll ;o)


4 kommentarer:

  1. Här går det 'hårt åt' på pepparkakor - ungarna gillar verkligen dessa kakor tillsammans med ett glas mjölk :o) Själv är jag också rätt förtjust i dem, sedan jag arbetade på Flatatappen. Där hade vi stora, fullkorns-peppisar som var supergoda!
    Vi ses!

    Kram Towa

    SvaraRadera
  2. Du är härlig du vännen! Vilka funderingar du har. Du är duktig på att reflektera över både dom små vardagliga sakerna till dom stora. Kramis, Lena.

    SvaraRadera
  3. Då behöver inte du Katarina pröva den barnleken, eftersom du redan är så snäll :-)

    SvaraRadera
  4. Här nere har jag lärt mig att man ska äta gorgonzola till pepparkakor, mumma! Kram Helén i Norrköping.

    SvaraRadera