Sundsvall

Jag tittade på klänningen, jag provade den och sedan lade jag undan den.

Hjälp! vilken vonda en prislapp kan ge.
Jag gick tillbaka på söndagen och hade Gunnar med mig som smakråd. Jag kunde ju inte vara helt säker på att klänningen fortfarande var undanlagd. Tjejen i butiken tog fram klänningen. Pust! den var kvar. Jag provade den igen. Gunnar tyckte att jag skulle köpa den.

Jag visste att om jag inte gjorde det så skulle jag ångra mig, och det skulle bli svårt att ångra sig när man bor så långt i från.

Jag hade ju faktiskt inte unnat mig själv någonting dittills. Och jag köper ju inte kläder så ofta.

Nu är jag en lycklig ägare av denna snygga klänning. Jag är dock 800 kr. fattigare, men skit samma.

Tjejen i butiken var otroligt tillmötesgående och trevlig och det spelar också en stor roll. Då kan man tänka sig att gå dit igen, fast att det var dyrt.

Efter några överväganden om vilken resturang vi skulle välja så valde vi till slut den vi såg först, Stekhuset Hörnan.

Man kan säga att jag och Gunnar unnade oss en rejält god middag på lördagskvällen.

Jag åt fisk och Gunnar åt kött. Sedan beställde vi in en varsin bananasplit. Vi hade kunnat dela på en med tanke på hur mätta vi var efter varmrätten, men nu var vi här för att äta och må gott. Samtidigt var det så skönt att få sitta där i lugn och ro, äta, dricka, prata och bli uppassad.

Det är något som jag verkligen uppskattar som den servicemänniska jag är på arbetet och som småbarnsförälder.

När vi kom upp på hotellrummet kurade vi ner oss i sängen och slog på tv´n för att titta på eurovisionsongcontest.

Vi smuttade på bacardi breez melon (ta stavningen med en nypa salt). Solen sken och vi hade ingenting som vi måste göra. Vi kunde bara ligga där, titta på tv och bara vara tillsammans, och hålla om varandra. SKÖNT!

I går tisdag bytte jag både frisyr och hårfärg. Nu är jag något tilltuffad mot för på denna bild.

Det är roligt att våga prova nya frisyrer.

Summan av kardemumman så var det nog det bästa som kunde hända att jag och Gunnar fick de här två dagarna tillsammans. Jag kan egentligen inte säga att vi pratade så mycket om det som har hänt, eller om hur vi ska lösa problem utan vi var nöjda med att bara få vara tillsammans på tu man hand.