"Som skapt"

Jag kan inte sluta att fascineras lika mycket varje gång, det må bli tjatigt, men när jag sitter där bredvid Moas säng innan hon ska in för att få sin botoxinjektion så är hon så cool.
I dag var hon i och för sig rejält påverkad av det lugnande medlet som hon hade fått i rumpan.
De skulle sätta en kanyl först i armvecket, men när sjuksköterska nummer två inte heller lyckades sätta den bad de en tredje, en nakossköterska att sätta den, nu på översidan handen. Även han fick hålla på en stund innan han lyckades. Moa ligger där och bara tittar på och säger inte ett pip. Sköterskan sa att hon kunde titta bort om hon ville, men det var som att det inte bekom henne.
Likadant var det förra veckan när hon skulle allergitesta sig, då fick hon säkert 20 stick i armen och hon klagade inte någonting på hela tiden.
Ja man skulle faktiskt kunna påstå att hon är som skapt för detta.
Jag tänker ofta på om det vore tvärtom.
Injektionen gick bra. Moas läkare tyckte sig märka skillnad på den högra handen denna gång. Att musklerna inne i handen inte var lika stora. Hon sa att fingrarna måste få fortsätta växa som vanligt medan handens bredd ska med botoxet verkan minska. Nästa gång blir i september. Sedan blir nog tal om en operation på den andra tummen.

Jag vill avslut med att berätta något som Elias sa till mig i kväll:
-Mamma! tänk på att du är snäll.
-Tänk på att jag älskar dig mamma!
Oj oj oj! Jag blev alldeles rörd och varm inombords. Jag kan knappt med ord beskriva, det är så fantastiskt härligt att få en sådan bekräftelse från sitt barn. Det är värt allt guld i världen.
Önskar att jag kunde stanna tiden, ta om det hela en gång till och på nått sätt spara det på film, så att jag kunde spola tillbaka det gång efter annan och bara ta åt mig orden.
Jag är lyckligt lottad. Jag är rik. TACK!