Leendet du sänder ut vänder åter till dig




måndag 25 maj 2009

Hjärtat i halsgropen

Moa hade en kompis som sov över hos sig lördag till söndag. Dessa två tillsammans hittar nästan alltid på en massa tokroligt bus. Ibland kanske inte alltid det som är så igenomtänkt då förstås. Det bara blir liksom.
I går morse så gav de sig ut på en utflykt och tog med sig Elias. De hade sagt att de skulle gå till skogen, men inte vilken skog. Gunnar hade tagit förgivet att de var i närheten som de alltid brukar vara.
Någon timme senare så stötte jag på dem när jag var på väg tillbaka på jobbet efter lunchen. Då visade det sig att de hade varit i kaflokojan, en bra bit bort från huset.
Mina tankar flög i väg, tänk om de hade gått vilse och vi visste inte vart vi skulle börja leta, och så stod de där i skogen och var helt skräckslagna. De hade kunnat stöta på björnhonan med ungar som rör sig i närheten. Nä fy hemska tankar. Tur att de gick bra.
Jag fick ta mig ett litet snack med Moa senare på kvällen för att tala om vad som kunde ha hänt om olyckan hade varit framme. Det är ju inte lätt att veta när man är 7, ja snart 8 år.

4 kommentarer:

  1. Ja det kan verkligen vara hårresande med småfolk
    mellan varven. Dom njuter och mår gott i sina
    äventyr och vi föräldrar får gråa hår :-).

    Tur att allt gick bra ändå.

    kram
    strömma

    SvaraRadera
  2. Howdy! Ja jag hejade nog lite för sent på dig - du har ju ändrat hårfärg och hela baletten; inte helt lätt att känna igen dig :D Hoppas du haft en fin helg. Kram, J

    SvaraRadera
  3. Hejsan!
    Vilken tur att allt gick bra!
    Kram Gun

    SvaraRadera
  4. ojojoj...tur att det gick bra!!
    Ha de gott och sköt om varann!!
    Kram Malla

    SvaraRadera