Vårt hem känns tryggt. Det är här vi helt och hållet kan vara oss själva.
Vi behöver inte ta hänsyn till en massa andra barn eller vuxna mer än till varandra. Hänsyn är för mig även respekt, och jag tycker att vi försöker respektera varandra.
Vi har funnit ett sätt att leva som passar oss. Det tycker jag känns oerhört värdefullt. Det är liksom vi.
Jag tycker att det känns som att barnen också tycker att det är tryggt och stabilt, och det är viktigt att de känner det så också. Att de kan lita på Gunnar och mig, och kunna prata med oss om allt utan att behöva skämmas.

Lika viktigt är det att vi kan lita på varandra. Vilka ska man annars lita på om inte sin egen familj?

Jag vill att mina barn ska få med sig sådant hemifrån som jag tycker är viktigt här i livet. Sådant som förgyller och sätter guldkant på tillvaron.
Att de blir självständiga.
Att de får ett bra självförtroende och en bra självkänsla.
Då tror jag att man klarar sig långt här i livet.

Jag tror att det är mycket bättre att överösa sina barn med beröm och kärlek än att vara återhållsam. Då känner de sig uppskattade och omtyckta, sedda och bekräftade.
Det vill alla bli.