Vilken vecka. Kunde väl aldrig tro att saker och ting kunde förändras så snabbt.
Även om man ser och hör talas om hur livet kan förändras (på olika sätt) från den ena till den andra sekunden så är det inte förrens man står där själv som man inser fakta.
I måndags var jag på väg ut genom det här huset i tankarna. Det har varit en fruktansvärd vecka blandat av tårar, hopp och förtvivlan för oss alla.
I dag ser det lite annorlunda ut.
Gunnar och jag kan tack vare en mycket nära vän till oss ha kommit fram till en öppning, en lösning som kan rädda vårt förhållande.
Tack Janne! All heder till dig för att du är så rak och ärlig. Inget fjäsk och daltande och du vänder aldrig kappan efter vinden. Du är värd en eloge. Du har ett otroligt stort hjärta.
Gunnar och jag har en kris. Att det skulle behöva gå så här långt är egentligen ingens fel eller bådas. Vi har gått på i gamla hjulspår och inte tagit tag i problemen, blundat.
Men det behövde hända någonting för att vi båda skulle få upp ögonen. Sedan det Gunnar har gjort är ingen ursäkt. Jag är arg, ledsen och besviken.
Men en sak är säker, alla gör misstag.
Ni som läser detta och funderar och spekulerar får tycka eller tänka precis vad ni vill.
Jag älskar Gunnar och är beredd att försöka förlåta, lösa problemen och förhoppningsvis rädda vårt förhållande så att vi kan leva som den familj vi i grund och botten vill vara.
Jag har ett behov av att skriva och bearbeta, få utlopp för mina känslor kring detta.
Att jag gör det öppet här är också för att jag vill att ni ska förstå och kanske få en tankeställare att de kan hända.
Att jag är rak och ärlig kanske retar någon, men det bryr jag mig faktiskt inte om.
Jag är jag och jag tänker kämpa.
Du har ett otroligt stort hjärta Katarina! Jag är så glad att det finns människor som du som verkligen är beredd att försöka kämpa - livet är fyllt av prövningar och många ger upp på vägen för man orkar inte...
SvaraRaderaStor Kram till dig
Towa
Alla har sitt eget sätt att bearbeta saker som händer, om folk retar sig på att man skriver om det behöver de ju inte läsa/lägga sig i, eller hur? Viktigast är väl att man i slutändan mår bra. Jag hoppas att det löser sig för er på bästa möjliga sätt. Fortsätt kämpa! Kram Malin
SvaraRaderaHelt rätt Katarina!! KRAM
SvaraRaderaVi håller tummarna för er och hoppas av hela vårt hjärta att allt ordnar sig.
SvaraRaderaKram Gun
Du har en kämpe som bor inne i dig och det är klart att DU ska kämpa om det känns rätt för dig!!!!
SvaraRaderaAtt skriva är ju verkligen ett bar sätt att bearbeta och gå vidare och bry dig inte om vad andra tycker,detta är ju ditt liv och framförallt DIN FAMILJ som du kämpar för....
Håller tummarna för er och ger dig en stor kram med styrka och värme till att orka fortsätta din kamp och bygga upp tilliten igen....
Hej Gumman, jag har ju inte kommenterat dina blogginlägg tidigare, och det beror ju på att vi haft telefonkontakt flera gånger per dag, och det har varit så mycket jag har sagt till dig. Men du gör så rätt i att skriva ner hur du känner och tycker. Och självklart skall du kämpa, för det är ingen annan som kämpar för dig och din familj. Och av egna erfarenheter så skall man kämpa för sin familj vad det än gäller. Och som jag känner dig, så är du inte den som ger upp och bara går. Du vet att du har mig och alla dina andra vänner som står bakom dig och ger dig styrkan att orka kämpa. Sen skall du inte bry dig om andra tycker att du är för öppenhjärtlig, för i mina ögon är du en sann kämpe och en godhjärtad vän. Och jag är glad att jag har dig som vän. Många styrkekramar Mia
SvaraRaderaJag kan inte mer än hålla med om vad dina andra vänner säger om dig! Du kommer klara detta Katarina, du är en kämpe och en otroligt bra människa.
SvaraRaderaStor Puss och Kram till den bästa extra-moster som finns! / Linnea
Eloge till er båda... ni är beredda att kämpa för det som är det viktigaste i livet, nämligen familjen.
SvaraRaderaAlla är vi människor och alla kan göra misstag och alla bör få en andra chans men därmed inte både äta och ha kakan kvar. Du vet vad jag menar.
Vi har pratat flera gånger att så många inte verkar kämpa idag för att få det att fungera utan istället tro att gräset är grönare.
Du är en fighter!!!
Kram kram kram kram kram kram kram kram
Tusen tusen tack för alla värmande ord. Jag blir så glad och tacksam för dem. Jag värdesätter det otroligt mycket. Tack för att ni finns och stöttar mig/oss. Det bevisar att ni är riktiga vänner. Kram Katarina.
SvaraRaderaMen va tusan Katarina hmm jag hoppade in på denna blogg eftersom du länkat den..och då får jag läsa om ditt hårda liv just nu. Vilken styrka du verkar ha..kämpa på för som sagt livet är inte rakt. Ifrån ena minuten till den andra så kan vad som helst hända verkar det som.
SvaraRaderaSköt om dig och vilka vänner du har // Kram Carina !!
Livet är sällan spikrakt och ibland så blir man hemmablind och har varken tid eller ork med mer än vardagen. Det är lätt hänt när man får barn att man kan tappa bort varandra i vuxenlivet och kanske också tar varandra lite för givet.
SvaraRaderaRätt vad det är så tar själva livet tag i det och vill ha rättning i leden och då får man kavla upp armarna och spotta i nävarna ett tag *ler*.
Om båda vill gå åt samma håll, så brukar kämpandet gå vägen också.
Stor kram
strömma
stor eloge till dig katarina och för din enorma styrka, du är en sån otroligt fin människa och är värd att få ha det bra. och ni har så fina barn tillsammans och ni är en sån fin familj. så kämpa på och jag hoppas verkligen att allt löser sig för er så ni hittar tillbaka till varanndra.
SvaraRaderastora kramen till dig och din familj.
från anki
Du är en inspiration! Så är det bara. Jag läser, gråter och förundras. Och man inser att man inte är ensam i sina kriser. Önskar jag hade ditt mod! All heder och styrka till dig.
SvaraRadera