Leendet du sänder ut vänder åter till dig




torsdag 23 april 2009

Det är inga upplyftande och glädjande siffror jag möts av när jag läser det senaste om cancer. Jag läste att i dag lever över 380.000 personer i Sverige med en cancerdiagnos.
Drygt 50.000 nya cancerfall diagnostiseras varje år och siffran och antalet fall ökar.
Enligt socialstyrelsen och cancerfonden kommer var tredje svensk att få en cancerdiagnos under sin livstid.
Det går inte ungå att läsa om det, se på tv eller uppleva det i det verkliga livet.
Egentligen skulle jag bara vilja blunda för det för jag har verkligen cancerfobi. Det låter kanske konstigt, men jag skäms inte för att berätta det heller.
Jag arbetar med människor som har cancer, jag känner människor som har cancer och jag har sett människor i Umeå både på patienthotellet och på sjukhuset som har cancer.
Det är skrämmande att se hur en sjukdom (inte bara cancer) kan förändra och bryta ner en människa både fysiskt och psykist.
Samtidigt som jag tycker att det är skrämmande så tycker jag att det oerhört intressant att titta på dokumentärer och realityserier som har med sjukhus och sjukdomar att göra. Just nu tittar jag på diagnos okänd på 3:an, på liv eller död och jag tittade på himlen kan vänta för ett tag sedan som jag greps av otroligt mycket.
Det är så härligt att se vilken livsvilja och livsglädje dessa människor har. Hur de omvärderar livet och tar vara på varje dag. Något som vi friska borde ta efter och tänka lite mera på. Men det är kanske så att det måste hända något först för att kunna inse vikten av det.
Vi rusar på genom livet och tror att vi ska få vara friska, men det är ju faktiskt ingen garanti.
Det är som med trissvinsten fast tvärtom-plötsligt händer det.
Vi borde kanske tänka på att inte gnälla över mensvärk, huvudvärk eller andra små saker.
Det, det handlar om är att vi människor måste bli bättre på att ta hand om oss själva.
Tänka på vad vi stoppar i oss, att vi rör på oss och inte medvetet tillför kroppen farliga saker som faktiskt kan döda eller i alla fall förskorta våra liv. Då tänker jag först och främst på rökning. Denna giftpinne är ett fördärv.
Jag har många i min omgivning som röker. De är vuxna och har gjort sitt val så jag anser inte att jag behöver tala om för dem att det är farligt. Men jag önskar att för deras egen skull och för deras närmaste att de ska sluta.
KOL och lungcancer är obotligt. Det är fruktansvärda sjukdomar.
Att utsätta sig själva för att de kan få dessa sjukdomar övergår mitt förstånd.
Ja ni får faktiskt tycka att jag är en idiot som går på och tjatar om detta, men jag vill inte bara stå och se på om ni blir sjuka. Livet är för värdefullt för att förstöras. Det finns människor som tycker väldigt mycket om er. Jag vill att ni ska förstå det.
Det kan hända dig och dig och dig. Ni får förlåta, men jag står fast vid min åsikt om detta.
Nog om detta.
Min favoritserie är Grey´s anatomy, men det går inte gemföras med de övriga sjukhusserierna. Grey´s innhåller så mycket mera än bara sjukdomar. Jag tror att det går nästan inte ett program utan att jag sitter och bölar. Det är skönt att bara få försvinna in i deras värld en timme varje vecka.
Carpe diem! Kramar till er alla.

7 kommentarer:

  1. Du skriver så otroligt bra... ja cancer är hemskt :( min pappa gick ju bort i det som du vet alldeles för tidigt... Jag med ha cancerfobi fy. Det är en fruktansvärd sjukdom, jag fattar inte än idag att han är borta och jag saknar honom så. Däremot tycker jag det är jobbigt att se "sjukhus-serier" osv, tycker det är jobbigt att se, mår dåligt..är nog rädd för det liksom. Fy. Sedan inbillar man sig saker, som jag har nog cancer.. typ. kram

    SvaraRadera
  2. Hej!!
    Tittar in hos dig varje dag och dagens ämne med cancer,att ta vara på sig själv är verkligen ngt som jag tänkt på mkt pga av olika orsake.
    Vi har en nära vän som för drygt ett år sedan fick sin dödsdom och vi har stöttat,väntat när han inte orkat,ängslats över hans psykiska hälsa,men han har nu levt över sin dom ,han vet att hans tumör ej går att bota,han tömmer sina lungor på vätska då och då,han är på sjukhuset ofta,men han lever här och nu och vi andra som står honom nära lever oxå här och nu,vi tar till vara på den tiden vi har tillsammans....
    Som svar på din fråga på min blogg ang utbildning så gick jag usk programmet på gymnasiet,men har sedan -93 jobbat med vuxna och nu barn som lider av alla slags ätstörningar,utbildning inom KBT,MI utbildning och sedan så är det mkt samtalsmetodik,men annars så är det erfarenhet.....
    kramar om dig:O)

    SvaraRadera
  3. Hallå ja fy de är inte roligt med cancer. Jag fick ett sånt besked sep 2005 fy, de var ett slag i huve direkt. Jag sa till mej själv VARFÖR inte bara magsjuka???(jag hatar magsjuka annars) Varför just jag.Den cancer jag hade drabbas bara 1% av så dom kalar mej för unik! Som tur va var den inkapslad så den hade inte sprides sej, Men man lär sej leva med de på någe vis! jag har förendringar igen som ska kollas i maj. Men jag känner att jag kan inte gå och vara orolig för de för man kan ju dö av annat med. jag har den inställningen att jag KLARAR ALLT! bara barnen får vara frisk. Hade så bra KRAM kristin

    SvaraRadera
  4. Du skriver så bra, sätter tankarna på pränt.
    Jag har ju haft en anhörig med både cancer och KOL. Tufft att vara på sidan om och se hur det påverkar och bryter ner.
    Jag är stor hatare cigaretter. Det är inte bara det att det förstör kroppen hos rökaren utan det förstör för de närmaste. Mina barn har inte haft en frisk och välmående mormor på grund av dessa giftpinnar.
    Det är nog bara att passa på att leva och njuta av livet medan man kan. Kram till dig och de dina!

    SvaraRadera
  5. Tack för att ni kommenterar och delar med er av era erfarenheter. Jag håller tummarna för dig Kristin, du har en bra inställning och det gör otroligt mycket. Är man positiv själv så smittar det av sig till andra. Kramar till er alla/Katarina

    SvaraRadera
  6. Therese Tallqvist26 april 2009 23:15

    Jättebra o klokt skrivet!Ciggaretter e ett jäkelskap men jag vet inte riktigt hur dom som röker tänker,för varje bloss blir ju ett steg närmare sin egen dödsdom!Varför utmana ödet?
    Det e ingen hit o få lungcancer iaf!
    Du skriver så bra o mysigt.Hoppas att det ordnar sej till det bästa för Moa!Kram Therese T

    SvaraRadera
  7. Hej Therese! Vad roligt att du har hittat till min blogg, och jag blir så glad att du mfl. tycker att jag skriver bra. Tack också för omtanken om Moa. Jag ska kämpa med näbbar och klor för Moa. Kram Katarina.

    SvaraRadera