I dag ska de transportera bort lastbilen som har stått på bron i 15 dagar efter skadan den 30 september.
Det handlar inte längre om veckor utan månader som det kommer att ta att laga bron.
Enligt information så ska två beredskapsfärjor börja gå från och med nästa vecka mellan kl 6 och 22.
Mellan kl 22 och 06 ska en färja trafikera Vattudalen.
Varje färja kan ta 10-15 bilar, och resan beräknas ta ca 10 min.
Det har redan hunnit hända ett antal olyckor/avåkningar på omledningsvägen så den vägen har också behövt vara avstängd en längre tid vid bärgningar.
Jag har åkt omledningsvägen två gånger hittills och den har varit helt ok.
Alla kör dock inte efter hastighetsbegränsningen.
Hörde om en familj som har bestämt sig för att hyra en lägenhet i Strömsund för att deras barn ska hinna äta middag och gå på sina fritidsaktiviteter på kvällen.
En 16 årig kille tog snabbt initiativet att köra folk med båt både före och efter skolan.
En annan familj tog vattenskotern första morgonen efter olyckan.
Man får ha lite fantasi, handlingskraft och hjälpas åt.
Är det något som har fått lära oss är att just få vänta och ha tålamod.
Inget är som väntans tider sägs det...
Tänker även på de som väntar på transformatorn i Norge.
Detta haveri plus alla reparationer på somrarna i flera års tid tär minst sagt på oss.
Många har åsikter och sociala medier fylls med många sk "broingengörer".
Spekulationer föder mer spekulationer.
Många som är upprörda, frustrerade och irriterade.
Främst drabbas räddningstjänst, skolskjutsar och hemtjänst som har tider att passa, men så klart även jobbpendlare, företag och skolelever som går transportprogrammet på Näsviken.
En pontonbro är inte aktuell som jag förstår. 
Samtidigt så är det många som är intresserade av hur det går.
Hörde att det har suttit folk på picnicfiltar och beskådat allt som sker på och runtomkring bron.
Ungefär som Umareller. 
Det först när det händer något som vi lär oss något.
Att ha framförhållning och riktiga/färdiga planer inför händelser är inte riktigt vår starka sida.
Det är möten efter möten efter möten med olika professioner. 
Om det var krig och bron hade sprängts, vad hade hänt då?

Älskad och hatad.
Många tycker att de skulle ha rivit bron från första början och byggt en ny.
Kommunen gjorde nyligen en ny kommunlogga med en hjärtformad trampdyna "tassen".
Många raljerar och tycker att vi ska ta tillbaka den gamla loggan med en knäckt bro.
Ja detta går till historien.
Vi får bara acceptera läget, och förhoppningsvis så blir detta en lärpenning för framtiden för många expertiser. 
De har fått ha lite huvudbry och kanske några vakna nätter.

Det händer en hel del i lilla Strömsund.
Skolsammanslagningen till en gemensam skola har inte heller varit friktionsfritt, om jag ska uttrycka mig lindrigt.
Många föräldrar och personal tycker att det har gått för fort.
Att de hade kunnat vänta tills alla renoveringar var klara.
Det har lett till sjukskrivningar, stress och allmänt kaos.
Medan ledning, politiker och rektorer får det att låta som det kommer att blir så bra.
Och att det givetvis är olyckligt att folk har blivit sjukskrivna och att föräldrar har barn som inte vill gå till skolan.
Det kanske blir bra, men de lyssnar sällan på de som ska göra jobbet och oroliga föräldrar.
Inte helt obekant.

Äntligen!!
Efter ca 10-11 månader ska vi på Solbackens säbo få en ny chef.
Jag tror att de verkligen har gjort sitt yttersta för att hitta en lämpad chef.
Det känns faktiskt riktigt positivt, och det ska bli spännande att se när hon tillträder i slutet på november. 

För några veckor sedan fick jag beskedet att jag är krigsplacerad på mitt jobb.
Jag visste väl det egentligen innan då det har varit prat om det, men nu fick jag en bekräftelse under beredskapsveckan.

Livet rullar på...

På återseende!
:O)