När man känner att man ligger precis på gränsen till att bli för trött.
Hjärnan har gått lite för länge på högvarv (igen).
I dag var en sådan dag.
Jag behövde andas.
Plus att jag hade lite annat att fixa med.
Så till lunch flexade jag ut och började med en långpromenad med Chess.
Jag gick efter känsla och fick en fantastisk bild över solen som speglade sig så vackert i Vattudalen.
Skönt att få andas frisk höstluft.
Att komma ut medan det är ljust.
Jag har nog blivit mindre stresstålig de senaste åren.
Efter veckan som jag blev sjukskriven innan semestern, så fick jag chansen att anmäla mig till en stresskurs, som börjar i november och sträcker sig ända till mars nästa år.
Första tanken var att det inte är något för mig, men nu har jag ändrat mig.
Jag tror att det blir bra.
Det är flera saker som påverkar min stress, men jag skulle nog säga att det mesta har med jobbet att göra.
Så just därför är det bra att få verktyg att hantera stressen med, så jag kan fortsätta med det jag gör.
Jag vill försöka undvika den berömda väggen.
Jag känner att helgerna är för korta för att hinna få den återhämtning som jag så väl behöver.
På veckorna vaknar jag innan klockan och ligger och tänker jobb.
Det går lite upp och ner.
I bland är det lite lugnare, som tur är.

Det är hemskt när man är 50 och längtar till pensionen, och har minst 15 år kvar, säkert längre.
Samtidigt, och för det mesta så är jag en optimist.
Det är så mycket som jag får vara tacksam för.
1 november har jag varit 1 år på det nya jobbet.
Jag känner fortfarande att jag inte vill tillbaka till vården, så det var nog bara meningen att det skulle till en förändring i mitt liv då.
Jag kan däremot sakna vårdtagarna och arbetskamraterna i bland.
Och ha lediga dagar på veckan.
Det jag tror, är att många inte tänker på är att vi är varandras arbetsmiljö.
Arbetskamrater har påverkat mig otroligt mycket hur jag trivts på jobbet.
Och har kommit till insikt, att när det inte har blivit någon skillnad efter ett antal år, och att det förmodligen inte kommer att bli bättre, så har jag helt enkelt fått flytta på mig själv.
Och det är jag så glad för att jag har självinsikt.
Det är bara jag själv som kan förändra min situation. 
Tyvärr väntar många för länge tills de känner att det är försent.
Både fysiskt och psykiskt.
Och blir i sin tur en som påverkar stämningen på jobbet allt annat än positivt.
Alla kan ha dåliga dagar, men inte var och varannan dag.

I lördags samlades hela familjen och åt kolbullar (som Moa hade önskat) ute på gården.
Solen kikade fram lite och elden värmde kalla händer.
Det är alltid mysigt att träffas.

På söndagen önskade Petter rödspätta med västerbottenost och pressad potatis.
Sagt å gjort.
Det var jättegott.
På lördagen gjorde vi för första gången en svampsoppa med rödgul trumpetsvamp, som vi hade fått av Maria.
Gudomligt gott!
Jag har verkligen fastnat för den svampen.
Godare än kantareller.
Det är roligt att laga mat som tar lite tid på helgerna.
På veckorna vill man bara att det ska gå fort.
Söndagar är den dag vi får mest gjort på.
Vi tvättar, städar och fixar med sådant som vi inte orkar eller hinner på veckorna.
Alla hittar vi dagar eller sätt att göra saker på som passar en själv.
Jag vet att många gör sådant på fredagen efter jobbet, för att sedan ha helgen fri.
Tur att man får göra precis som man vill 😄

Det finns mycket att skriva om, men jag känner mig nöjd för i dag och passar på att önska dig en trevlig helg.
På återseende!
:O)