Åre

Nu hoppar vi tillbaka till veckan innan vi åkte till Österrike.
Maria och Mattias hade ordnat med en utflyktsdag (min 50 års present)
De hämtade upp oss redan vid 8, och jag hade ingen aning om vart vi skulle.
Slutdestinationen blev Åre.
Solen sken från en nästan molnfri himmel.
De löste biljetter till kabinbanan, och så åkte vi upp till Åreskutans topp.
Sedan gick upp till den högsta toppen.

Där bjöd de på gofika.
Det smakar ju som bäst när man har rört på sig och är utomhus.
Och vi kunde njuta av utsikten åt alla håll.

Jag kan ju bara känna ren ynnest och äkta tacksamhet att jag har så fina vänner.
Att de prioriterar och ger av sin tid.
Att känna att de gör det här för mig.
Att göra saker tillsammans är så uppskattat och otroligt värdefullt.
Det är nästan svårt att få fram de rätta orden över hur det känns för att inte krångla till det för mycket.
Allt känns så okomplicerat när vi är tillsammans.
Man bara är och tar det som det kommer.
Kravlöst.
Äkta.
Glädje.
Naturligt.
Det är inte så många som man känner så med, så det blir så lättsamt och enkelt.
Mycket skratt.
Aldrig krystat, och att man ska behöva tänka på vad man kan säga eller inte.
En vänskap utöver det vanliga med andra ord.
💗💗💗

Vi åkte en sväng upp till Copperhill.
Därifrån kunde vi se toppen vi nyss hade varit på.
Helt otroligt att snön låg kvar i slutet på juli.
Vi åkte till Krokoms värdshus och åt en jättegod middag innan vi åkte hem.
En helt perfekt, trevlig och rolig dag på alla sätt och vis.

När vi svänger ut på stora vägen från Copperhill så såg vi den här bilen.
Dagen efter så ser jag samma bil här i Strömsund.
Det är ju i alla fall 18 mil enkel.
Hur häftigt är inte det?
Och med tanke på att det regnade den dagen, så hade vi återigen tur med vädret. 
Vi hade trots allt inte så många dagar att välja på, och vi lyckades pricka in en fin och solig dag i Åre.
Livet!
Den här dagen kom Lena och Jonas och hälsade på oss.
Alltid lika roligt och trevligt att ses.
Alldeles för sällan tyvärr.
Sommaren handlar mycket om att planera för att hinna med så mycket som möjligt som man vill göra.
Vädret hade väl kunnat vara lite bättre.
Det är väl det som jag känner mig lite snuvad på.
Den veckan som var som allra finast här, jobbade vi.
Men i det stora hela är jag väldigt nöjd.
Resan till Österrike var liksom pricken över iet.
Vi sparade verkligen det bästa till sist.
Jag skulle bara önska att vi fick vara lite mera lediga just på sommaren.
Det gör nog de flesta.

Förövrigt så är det mest jobb och jobb.
Inget jätteupplyftande har hänt i vardagen.
Förra söndag bjöd mamma och pappa på klimp/köttsoppa.
Det är ju så otroligt gott.
Moa och jag har klippt oss, och Tomas har färgat håret på mig.
I går var jag ut och åt med mina "gamla" arbetskamrater från Gästis.
Vi firade Suz som har fyllt 60, och blivit farmor.
I kväll ska vi bjuda Maria och Mattias på middag.
Maria fyllde år i går.
Vi ska titta på filmerna som vi filmade i Österrike.

På återseende!
:O)