Venedig

På den vandringsfria dagen (onsdagen) valde vi att åka till Venedig.
Vi klev upp före tuppen.
Kl 6 gick nämligen bussen.
Vi fick med oss en rejäl frukostpåse från hotellet.
Efter en stund fick vi kliva av bussen och kliva på ett tåg.
Bussen körde upp på tågvagnen som tog oss ca 8 km rakt genom berget.
Det sparade vi 3 timmar på (6 timmar tur och retur)
Sedan körde vi genom 21 tunnlar innan vi nådde Venedig.
Vi for bla förbi en massa vinodlingar.
Landskapet förändrades annars inte så mycket från Österrike.
Guiden tog upp beställning och betalning om vi ville åka gondol.
Så smidigt och lättsamt.
Utetempen pendlade mellan 35 och 36 grader.
Värmen formligen slog emot oss när vi klev av bussen.

För att ta oss dit vi skulle, åkte vi båt.
Det fläktade så skönt.

Vi fick en van gondoljär som styrde oss lugnt och säkert.

Ett otroligt fint och oförglömligt minne. 

Vi fick väl inte riktigt den där romantiska känslan som man ser på filmer, men det var definitivt en mycket trevlig och rolig upplevelse.
Gondoljären skulle kunna ta jobb som tomte 😄

Det var många gondoler som försökte samsas om det smala utrymmet. 
Fick en känsla av filmen The Italien job. 
En grymt bra film.

Pizza eller pasta?
Vi lyckades hitta en pizzeria i vimlet av folk och små butiker/gränder.
Vi konstaterade att de är duktiga på att lura oss "dumma" turister.
När vi skulle betala hade de lagt på en avsevärd hög summa i serviceavgift.
Något som de så klart inte informerade oss om innan.

Venedig är otroligt turistigt.
Det kryllade av oss överallt.
Men att de var tvungen att vara där exakt samma dag som oss 😉😎

Vi hann tyvärr inte gå och titta så mycket som vi hade önskat.
Men vi lyckades i all fall se en hel del butiker med lyx och flärd, i form av kläder, skor, väskor och smycken i fönstren, i alla olika märken.
Det ena glittrade och glimmade mer än det andra.
Så där ska man nog vara "pojken med guldbyxorna". 
Det hade ju varit häftigt att få prova en sådan där klänning som man också bara ser på tv.

Fina💘

Marcusplatsen.
Hjärtat av staden.
Det var inte så mycket duvor där som vi hade hört att det kunde vara.
Innan tillbaka färd blev det lite äkta italiensk glass också.

På resan hem stannade vi till lite längre på en rastplats för att slippa stå och vänta på tåget som tog oss tillbaka genom berget.
På rastplatsen var det en butik där jag passade på att köpa födelsedagspresenter till Moa.
Om det hade funnits plats i resväskan hade jag köpt mera. 
Tillbaka på hotellet vid 21.30 serverades det en mycket trevlig buffé i italienskt tema.
De hade verkligen tänkt på allt.
Vi behövde bara följa med, "luta oss tillbaka" och njuta av allt det fantastiska som det bjöds på.
Otroligt lyxigt när man är van vid att fixa med allting själv.
Jag är sååå tacksam.
Jag är sååå glad.
Jag är sååå nöjd.
Man blir nästan lite religiös.
Detta är verkligen en resa utöver det vanliga.
Att vi dessutom lyckades pricka in det på en solig och fin dag.
Det hade definitivt inte varit detsamma om regnet hade öst ner.

I går var jag och Moa till Östersund och shoppade lite.
Sedan jobbade Moa kväll.
Jag blir så innerligt glad i hjärta och själ att Moa vill jobba med våra fina äldre.
De är värda all respekt och fint bemötande.
De kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat.
Jag låg oroligt vaken i natt och väntade på att Elias skulle komma hem från Ramsele, lastbilsträffen.
Det var kolsvart, och det kunde vara mycket djur i farten.
02.22 fick jag meddelandet som gjorde att jag kunde sova lugnt.

I dag skrev jag ett inlägg på facebook som jag har gått och tänkt på så länge att skriva.
Det är svårt är att formulera sig rätt när man känner sig ledsen och upprörd.
Så här skrev jag:

I dag tänker jag på fördomar.

Vilket vi alla har mer eller mindre.

Men det kan bli väldigt tröttsamt och tjatigt när man hör det upprepas gång, på gång på gång.

Det har blivit som ett mantra att ha fördomar öppet i tv på bästa sändningstid, och i sociala medier dygnet runt, mot helt vanliga människor som har ett synsätt, värderingar och en värdegrund som är präglat på exakt samma sätt som de som fördömer.

Det är jävligt kränkande.

Det är mycket mycket sällan jag överhuvudtaget använder mig av det ordet, för det har blivit så missbrukat.

Men i just detta fallet så känner jag mig både kränkt och förödmjukad.

Att bli kallad både det ena och det andra.

Att måsta få det kastat i ansiktet, inte minst de senaste två veckorna av människor i maktposition och folk i allmänhet.

Är inte det mobbing på högsta nivå?

Det kanske inte förändrar världen, men förhoppningsvis får någon sig en tankeställare i alla fall.
Jag kände att det var dags att sätta ner foten.
Att säga i från.
Jag ska inte bara behöva svälja och ta emot allt skit som många kastar över mig, och många med mig.
Och jag får säkert höra att: det trodde jag inte om dig.
Vi har en demokrati som vi ska vara rädd om, och den ska inte missbrukas.
Jag tror ingen vill ha diktatur.

Nu ska jag göra middag.
Tomas är på golftävling.
Just nu spelar Brynäs första matchen mot Rögle i SHL.
En stor och efterlängtad dag, inte minst för Petter.
Jag har gått en långpromenad med Maria.

På återseende
:O)