Från mitt kontorsfönster på storgatan.
Det ligger precis i hörnet på baksidan.
Det blir lite stressigare på morgonen när jag ska dit än när jag är hemma, men jag har varit lite förutseende och ställt i ordning frukosten som jag ska ta med mig kvällen innan, så sparar jag i alla fall lite tid.
Att börja halv 7 är okristligt tidigt, men desto skönare att få sluta lite tidigare på em i stället.

I fredags åkte vi till Storåbränna på Big river camp direkt efter jobbet på after work.
Vi hade förbeställt maten och bokat bord, så alla fick maten exakt samtidigt.
Jag åt fjällröding med hummersås, potatispuré, ratatouille, pilgrimsmusslor sauterade i smör och vitt vin.
Det riktigt smälte i munnen.
Så fantastiskt gott.
Flera åt rådjurbiff och tyckte att det var grymt gott, så det får det nog bli nästa gång.
Det var så trevligt.

I går lördag var det sista matchen hemma i Engconhallen för den här säsongen.
Så kul att de fick avsluta den med en vinst.
Det var en riktigt spännande och rolig match ända till slutet.
Kul att Petter kunde vara med efter att ha legat sjuk i covid sedan förra söndag.
Sedan kom Petter, Moa, Elias och Evve och åt tacos.

I dag har jag övningskört med Elias.
Det var ett tag sen sist, men det gick riktigt bra.
Nu gäller det att han ligger i och kör mycket och tränar teori tills han ska till Vilhelmina på intensivkurs i augusti.

Lena, Sara och jag håller på att planera för en 150 års träff i Stockholm i höst.
Sara och Lena fyller båda år i maj och jag i april.
Kul att sprida ut roligheterna över året.
Vi har bestämt en helg i oktober, så nu finns det tid för att klura och bestämma resten sedan.
Det var därför ett välkommet och glatt besked från skatteverket i veckan att jag får tillbaka lite på skatten.
Det behövs lite extra kosing det här året.

Preliminärt Veckoprogram nordic walking
Vilken fantastisk vecka det kommer att bli.
Jag känner mig så förväntansfull.
Jag har fått klart att jag får semester denna vecka 32.
Så nu hoppas jag verkligen att inget stoppar det från att bli av.

Jag älskar att lyssna på när andra berättar om vad de har gjort och varit med om.
Det är så otroligt inspirerande.
Jag får så mycket energi och blir så taggad att se och uppleva mer.
Jag vill inte ångra en massa saker.
Mötet med människan är så häftigt.
Det handlar om val och prioriteringar.
De som bara ser hinder begränsar verkligen sitt eget liv.

När det gäller kriget i Ukraina så orkar jag knappt lyssna på hälften av vad som sägs.
Det mals och mals och mals, precis som det har gjorts med pandemin.
Det blir som att jag bara stänger av.
Det blir för övermäktigt.
Det är fruktansvärt det som händer, men det går inte att grotta ner sig i det.

Varför har en del så förbakat svårt för att säga hej?
En del vänder bort blicken, en del låtsas inte se en....
fast man kan ha jobbat tillsammans, eller har haft med varandra att göra i andra sammanhang.
Det är så genomskinligt.
Är det så jäkla jobbigt?
Det hör väl till vanligt hyfs, men det verkar inte alla tycka.
Jag tycker att det är så dåligt, vuxna människor...
Det kostar ingenting att ha ett trevligt och bra bemötande mot varandra.
Det finns barn och ungdomar som beter sig bra mycket bättre än vad vuxna gör.
Tror att sådant kommer hemifrån. 
Vad man har lärt sina barn vad som är viktigt att ta med sig i livet.
Mina idoler är gänget i Välkommen till Köping.
Vilken glädje, värme och humor.
Omtanke och vänskap.
Om alla var som dem skulle det inte finnas krig och annat elände i världen.

På återseende!
:O)