Det första jag läste när jag vaknade i dag var att rapartisten Einár har blivit skjuten i natt.
Han blev förmodligen skjuten för att han skulle vittna mot Vårbynätverket.
Jag blir så ledsen, arg och frustrerad.
En ung människa med hela livet framför sig.
Så fruktansvärt onödigt.
Kan vi vara trygga någonstans längre?
Kanske mitt i skogen eller långt uppe på fjället?
I samma nyhetssändning som detta, pratar de om att de grova kriminella gängen har börjat breda ut sig även i de norra delarna av landet med knarkhandeln.
Det är inte konstigt man känner en stor misströstan.
Polisen hinner inte med.
Det ena våldsdådet avlöser det andra.
Jag fattar inte hur man kan vara så iskall att döda.
Det är som att det inte bekommer dem.
En mer eller mindre spelar ingen roll.
Sopa bort bevis.
Det är en son, en bror, en man, en bästa kompis, en pappa, en kollega...
För dem spelar det ingen roll.
Undrar om de sover gott om nätterna?

Den 1 november kl 8 börjar jag jobba på Teknik och planeringsenheten 😄
Jag kommer att jobba var tredje helg och en kväll på Solbacken.
Förhoppningsvis så mycket det bara går på Gästis.
Jag känner mig så förväntansfull.
Jag får nästan nypa mig själv i armen.
Jag har aldrig sett mig själv sitta på ett kontor förut.
Nu kommer det vara en namnskylt med mitt namn på.
Fniss!

Tomas, hans bror, hans pappa och Alva var och hälsade på Irené på lasarettet i går, och hon mår bättre.
Skönt!

Nu ska jag njuta av min tredagars ledighet.
I morron ska jag koka fläsklägg och göra rotmos till middag.
Så nu ska jag åka och handla.

Puss & Kram
:O)